Aftonbladet – 20 april 1874, sida 2

STOCKHOLM den20 April. 2 Söndagen den 19 April skulle i Schweiz m Mimän folkomröstning ega rum till anta jr: ;ande eller förkastande af det förslag tilllk reform af förbundsförfattningen, som för-fl oundsförsamlingen utarbetat och som för-!g bundsrådet i en proklamation af den 231b sistlidne Mars lifligt tillstyrkt folket attlk godkänna. Hvilken än i går utgången må ld hafva blifvit, eger denna tilldragelse en sålft stor politisk vigt, att en orienterande åter-la olick icke toråe vara för våre läsare oväl-ik kommen. h Det samhällsskick, hvarmed de schwei-ld viska kantonerna vid den allmänna fredenö ör sextio år sedan trädde ut: ur de Napo-lte leonska hvälfningarnss period, företedde den s orokigaste mingfald af vidt skiljaktiga po-r itiska grundsatser och inrättsisgar. Detlls arbjöd, såsom E. Duvergier de Haurannelk räffande yttrat, en profkarta på alla slagsljs och alla tiders statsordningår. Endast heltjiu löst sammanhöllos alla dessa motsatser ochg dsförbundets många suveräva medlem. jr mar af 1815 års förbundsförfattning. Der ja ytterst begränsade förbundseller central-d nyndigheten tillkom den s. k. Tagsatzung, ile bestående af sändebud, bundna af instruk-n joner, från hvar och en af kantonerna, som s alla, stora och små, hade hvär sin röst i lenna församling; verkställande makten var ri uppdragen ät kantonerna Ziirich, Bern och js Luzern, som omvexlande fungerade såsom ti Vorort. De tre påföljande årtiondenak tyldes af delvis våldsamma inre strider och p slitningar, som slutligen 1847 nådde sinln böjdpunkt i det af ultramontanismen tända lå Sonderbunde-kriget. Sedan detta slutat med d josuitpartiets nederlag, skred man till den å ombildning af förbundsförfattningenv, hvil-e ken utgör utgångspuakten för Schweiz ny-1: aste historia och grundvalen: för det lillalt landets fredliga och lyckosamma utveckling sa under det sista tjerdedels seklet. Ehuruk kantonerna enligt 1848 års författning be-d höllo en hög grad at sjelfständighet, och t ehuru det område af gemensamma angelär-s genheter, som underlades centralmyndighe-S ten, ej var mycket: stort, kan man docke säga, att republiken förvandlades från etta statsförbund till en förbundsstat med enlI verklig representation på tvenne kamrar, c en verklig förbundsregering och en för-!o bundsdomstol. Om det nu är ostridigt, att li Schweiz under denna författnings hägn va-k rit tryggadt mot förra tiders häftiga skak-ln ningar samt gått en förut icke anad andlig i och materiel utveckliag till mötes, hvad ärs det då, som under de sista tio ären eller å allt ifrån 1864 gifvit yrkandet om denna l författnings revision en mer och mer ökads styrka och utsigt till seger? 1 Författningen af 1848 haåde i förbunds-t maktens hand lagt blott vissa, de allralo oumbärligaste rättigheter, så att förbunds:t försvaret (till en viss grad) samt tulloch li postoch fnyntväsende blefvo förbundsan-n gelägenheter. Men i öfrigt rubbade den icke de särskilda kanmtonernas oberoande: deras politiska författning, liksom hela deras civil: och kriminallagstiftning och rättskipning förblefvo hvarje kantons suveräna myndighet underkastade; i många stycken var den ena kantonen fortfarande utland i förhållande till den andra, fullt så väl som i förhållande till de omgifvande tyska, franska, italienska staterna. När nu de olika kantonernas rättsväsende företedde en ej mindre skiftande profkarta, än de politiska inrättningarna, är det tydligt, att i de moderna samfärdsölsmedlens och de storartade ekonomiska spekulationernas och företagens tidehvarf detta tillstånd skulle blifva allt mer och mer besvärligt, för att ej säga odrägligt. Vi skola söka att något närmare, om än i yttersta korthet, beskrifva detsamma. Först för femtio till sextio år sedan började i Schweiz civilrättens kodifiering; förut fäns blott en mängd spridda statut och oxkrifna rättssedvanor. Med undantag af Geråve, som ssdan revolutionstiden hade den franska lagen, var Vaud den första kanton, som — först för föga mer än ett halft århundrade sedan — fick en civil lagbok. Intill och med 1865 hade tretton kantoner och en halfkanton fullbordat kodifieringsarbetet, hvilket tre kantoner och en halfkanton påbörjat, medan af de öfriga en del åtminstone har samlingar af de spridda författningarna, en del äter antingen nä stan saknar hvarje spår af skrifven lag såsom händelsen är med halfkantonen Appenzell inner Rhodenj der :blott en arfslag af 1855 finnes ——:dels hjelpa sig med ända till bortåt tvåhundraäriga kodifikationer af den gamla sedvanerätten, öfvervuxna: af massor af speciallagar, såsom fallet är i halfkastonen Basel stadt, Ej underligt då, att den nyaste schweiziske författaren i ämnet, Ernest Lehr, utbrister, att jurister ex professo behöfva trefald koppar om bröstet, för att våga sig in i denna labyrint, och att i fråga om vanligt folk den bekanta formeln ingen anses vara okunnig om lagen är fullkomligt meningslös. Det är också endast med många reservationer, som en annan schweizare, professor Orelli i Ziirich, ansett sig konsa här föra all denna mångfald till i hufvudsak — fyra olika civilrättssyatem! Den Zirichska, af professor Bluntschli i Heidelberg redigerade och erkändt utmärkta, hvarken efter franskt eller tyskt mönster danade lagen har tjenat till förebild för de östliga. protestantiska industrikantonernas lagmiftnisg. Till den österrikiska civillagen värmar sig , det i åkerbrukskantonerna Bern, Luzern, Aargau herskande systemet. En tredje grupp bilda de små, katolska och till seder fornåldriga, mest af boskapsskötsel lefvande central kantonerna, af hvilka blott en börjat kodifieringsarbetet, af hvilka en (Appenzell inner Rhoder) ännu 1857 ej hade någon tid ning, och der för ej länge sedan vexelrätten och andra handelsrätts-institut voro fullkomligt okända; kreatursoch osthandel med Italien uppgjordes alltid med klingande va luta. Fjerde gruppen bildas af de romanska, sydoch vestschweiziska kantonerna, som med större eller mindre inbördes skiljaktigheter antagit den franska rätten. Hvad vidare angår civilprocessen, så sakna flere kantoner fullständig rättegångsordning, medan den i de öfriga, enligt professor Orellis utsago, företer så mångfaldiga skilnader, att en allmän karakteristik är omöjlig, Äfven rättskipningens organisation, om än egarde vissa hufvuddrag gemensamma, ser annorlunda ut i den ena kantonen, än i den andra. Att förhållandet är enahanda med den kriminela lagstiftningen och processen, må ock i förbigående anmärkas, ehuru det na turligtvis ej är på detta område behofvet af nhet företrädesvis gjort sig känbart eller framkallat sträfvandena till lagstiftningens anifikation: Redan i den grundlagastiftande förbundsförsamlingen 1848 yrkade de deputerade från Bern och Solothurn handelsliksom straff. agstiftningens sammansmältning. Myntreformen, telegraferna, jernvägarne ha seg—— RER RR—— — RER ret jet fe flöt ft og Hm vm LI —— re —— — —— — — ——r—r rap — CT SM 8 MK bb VR mr ot KA JA -— hotade skogvaktaren, i det han lät sin stora,!.c bruna hand i ett kraftigt slag nedfalla ph t a EO