Aftonbladet – 20 april 1874, sida 2

Föremålet för hans beundran vandrade med majestätiska steg på motsatta stranden och hennes hålining . antydde verkligen. en hertiginna snarare än, hvad hon antagligen kunde vara, en sömmerska eller bodflicka från köpingen. Med sin sammetsfina, mörka hy, kindens friska: rosor, de stora svarta, till form och färg fullkomligt sköna ögonen, var hon så vacker som trots någon af la Camorgues herdinnor, och växten skulle säkerligen några år senare göra: den sextonåriga ungmön till en fullständig Juno. Hon är sannerligen frappant och hon tycks veta af det också, tillade de Vigna. Jag har aldrig sett henne häromkring förr; jag skall gå öfver och tala med henne, Säkerligen skulle han äfven fullföljt denna afsigt, ty de Vigne hade ett mycket uppmärksamt öga för qvinlig skönhet, derest han ej blifvit hejdad af en liten undersätsig, kolerisk skogvaktare, som just i detsamma trädde ut ur skogsdungen och gick rakt fram till Curly. Halloh, min unge junker, ämnar ni tjuffiska? Nej, visst inte, svarade Curly med sin milda stämma. :-Vet ni ej att ni äro på mr Tressilians område? röt skogvaktaren. Äro vi! Var god och helsa honom då så mycket från mig och såg, att det. skall göra mig stort nöje spisa middag hos honom i dag, svarade Curly näbbigt. Vill du på minaten gå härifrån, du näsvise slyngell! Misshagar er min åsyn? skrattade Curly. Om ni inte genast går härifrån, skall jäg taga edra fiskdon ifrån er; fortsatte skogvaktaren, Verkligen! Det var alltför. artigt; äfven derförutan förefaller ni mig så älsk. värd och tillmötesgående, sade Qurly med ett retsamt smålöje utisitt lilla flickansigte. Lita på att jag gör som jag säger, och jag ta äg ag mig gp 2 rden och a att du får en ordent