Aftonbladet – 18 april 1874, sida 2

räpg, som imperlallsmen på senare Udden vunnit i Frankrike), om hvilka votering kan : ifrågakomma. Septennatetlemnar exministern : helt och hället äsido. Regeringens andra l åtgärd har varit ett af justitieministern utfärdadt cirkulär till generalproguratorerne. Uti skrifvelsen förklaras, att makten för eja är blifvit anförtroåd ät Mac Mahon och att han skall behålla den under dessa år. För denna tid är han Frankrikes laglige herrskare, hvars makt är grundad på nationalförsamlingens suveräna votum. Tidningarnas aafall framkalla allmän oro, hindra affärsroa och robba lugnet, som lagen af den 19 November är ämnad att betrygga. Ge neralprokuratorernes uppmärksamhet riktas derför på skdana tidningar, som bekämpa lagen, och justitieministern anhöäller, att generalprokuratorerne skola tillsända honom exemplar af de tidningar, uti hvilka i detta hänseende brottsliga artiklar förekomma. Som bekant börja strikerna i England åter antaga mycket stora dimensioner. 9Saken är föremål för tidvingspressens botraktelser och af de talrika artiklarne framgår, att man med rätt stora bekymmer motser framtiden. De tvenne största af de nu pågkende strikerörelserna äro grufarbetarnes och jordbruksarbetarnes. Om den förra af dessa rörelser innehåller det senast hitkomna oumret af Journal des Debats en ypperlig artikel, undertecknad af den stora nationalekonomen Paul Le-oy Beaulieu, och ur hvilken vi återgifva följinde: Iadnustriens närvarande ställning i Eu ropa, och wan skulle kunna säga i verlden, är föga gynnsam för arbetarrörelsen. Vi veta hvilken svär kris franska handeln nu genomgär; på alla håll och kanter ökas cessionerna. Vi föreställa oss så gerna, att stormen endast hemsöker vårt land, men i sjelfva verket rasar den öfver allt. Fabrikerua hafva svårt att fö sina alster afsatva, till och med till ett pris, som understiger deras värde. I Eagland har under ärets första månader exporten minskats med en tiondedel i jamförelse med de första månaderna af 1873. Väfnadstabrikater likasom metallvaror hafva i utlandet rönt mindre efterfrägan. Man inser, att under dylika förhå-landen kunna arbetarne icke visa sig pockande, att de böra akta sig att bereda den redan skakade industrien nya svårigheter. Men icke desto mindre upp: at5 i närvarande tid en mängd striker i Eagland och vårt syfte är att kasta en olick på orsakerna till och utvecklingen af desamma. I Frankrike hafva vi alltsedan kriget va rit befriade fråd dessa industriella skakvingar; våra arbetare ha varit lyckliga, om de fått arbete mot de gamla lönerna och man kan i detta hänseende blott anföra ett och annat sällsynt undantag. Sä lunda pågär för närvarande i Lyon en strike at färgeriarbetarne, som begära en förhöj sing af 50 centimer om dagen. Mon i allmänhet råder lugn. Huru skulle ået för ofrigt kunna vara fråga om striker i Frankrike, der magasisen äro öfverfulla med osälda varor, der det är öfverriklig till säng på arbetare och der en stor del af dem är utan arbete och utan tak öfver hufvadet? Stwrbritannien företer deremot två slags strike: en som är alldsles ny och synnerligen farlig, nemligen jordbruksarbetarpes, en annan som är mindre oroande, eburu den framträder under nog egendomliga förhållanden, nemlisven grufarbetarnes. — Vi skola en annan gång sysselsätta oss med den sociala rörelsen på Eaglands fält; der försiggår något som är rikt på faror: öker bruksarbetarnes sammangaddning uti ett land med stor egendom är ett förfärligt symptom. Trots sin flegma visa sig engelsmännen en smula oroliga deröfver. Hvad grufarbetarne angär äro deaf gam malt vana vid striker; de förstE sig på den saken. Vi vilja inte säga, att de ha smek för arbetsinställvingar, men de ha vunnit så många framgångar, att de ha en viss tillit till sin styrka. Vi böra dock säga, att de för närvarande tyckas bete sig med mycken moderation; de känna, att den inaustriella ställnivgen är betänklig; de vilja framstå som riktigt hyggliga karlar och göra betydande eftergifter. Det är bekant huru gruf och jernverks arbetarne begagnade sie af undantagsför hällandena under åren 1871 och 1872, för att tilltvinga sig en ofanulig forhöjsing i arbetslönen och en -betydlig nedsättning i arbetstiden. Det gifves icke en engelsk grufva, der icke arbetslönen under de två senaste ären blifvit höjd med 25 proc., vid mänga etablissement har den stigit 50 till 60, ja stundom till 80 proc. Vid flere stenkolsgru!vor har lönen för ett dagsarbete om 8 timmar utgjort 5 rdr 25 öre, ja stundom ända till 7 rdr. Ännu större har lönestegringen varit vid jernverken. I Au eusti månad 1872 förtjente puddlarne i Cleveland frön 8 rår 50 öre till 10 rdr 50 öre om dagen. Man kunde då med skäl pästå, att det säkraste och mest inbrin gande arbete i England var grutarbetarens eller puddlarens. Ett sådant tillstånd kunde svårligen länge fortfara. Det framkallade en dubbel reaktion: först började fabrikanterna att försöka på mekanisk väg kunna ersätta arbe arne. Nu framkommo en mäagd projekt att genom maskiner ästadkomma ett arbete, som hittills blott blifvit uträttadt genom men niskohänder. Men det vigtigaste var, att de höga pris, tillverkningarna betingade 1872 och 1873, icke kunde vara i oändlighet. Arbetaren måste lära, att det icke tillhör honom ensam att bestämma värdet på en sak, zom han tillverkar, att det fin nes en personlighet, hvars beslut äro definitiva och afgörande: konsumenten. Trots arbetsgifvarnes och arbetarnes ansträngningar föllo hastigt prisen på stenkol under serare delen af 1873 och under de första månaderna af 1874. Värdet af jernoch atälexporten uppgick under de häda första månaderna af 1874 blott till 4 375,000 pund sterling, då den under motsvarande mönader året förut uppgått till 5.221 000 pund. Exporten på stenkol har icke minskats, men priset pr ton har betydligt sjunkit i jemförelse med de höga prisen 1872. Sålunda togo de naturliga lagarne hämnd på de britiske arbetarnes och arbetsgifvarnes omåttliga anspräk, och de bevisade att ingen in: tresserad mäktar under någon längre tid artificielt höja priset på en vara, På grund af det ständiga prisfallet på stenkol, jern och stål hafva arbetsgifvarae sedan nägra mänader vändt sig till arbetarne och underrättat dem om en snart förestöende minskning i arbetslönerna. Vi medgifva, att denna minsknirg var ansen-. lig: i Staffordshire fordrade arbetsgifvarne en minskning af 20 procent, grufegarue i Cleveland föreslogo 12 !2 procent och jernverksegarne i samma distrikt ämnade ned-. sätta arbetslönen med 10 proc. Oss synes