Aftonbladet – 18 april 1874, sida 2

Mac Mahons sjuåriga makt, hvilken skulle bereda Frankrike så mänga välsignelser, betrygga lugnet, återupprätta landets anseende ntåt och skapa ett hittills okändt välstånd, är redan inom första halfåret af sin tillvaro föremål för agitationer, hvilka hota regeringen och tvinga henne att till gripa extraordinära åtgärder för att värna sig. Hvad kan orsaken vara härtill? Helt enkelt den, att ingen gaf septennatet sina röster i hopp om dess förmöga att reali sera sitt program, utan derför att hvart och ett af partierna i det såg ett medel att be främja sina egna speciella planer. Sålunda röstade legitimisterne för septennatet, derför att de, sösom de också öppet erkände, nyss misslyckats med sin statskupp och behöfde tid att beredå sig för en annan. De litade på marskalkens konservativa försäkringar, på hans löfte, att alltid ha ett par monarkiska ministrar vid sin sida. Deras hopp att få se honom arbeta i legitimistisk svitning gäckades dock snart. Marskalken befanns semligen taga sin nya myndighet på fullkomligt allvar och tycktes, att döma af allt, tro att septennatet vore något verk ligt. Nu blefvo legitimisterne utom sig. Deras enfarts perdus skickades upp i tribunen för att förklara att all kompromiss vore omöjlig och deras tidningar fingo order att onaggav regeringen, för att sedan företaga ordentliga stormlöpningar mot den. Hervigens af Decazes utländska politik och klandret mot biskoparne ha användts som skäl för anfallet. På senare tiden ha också inom kammaren ansedda legitimister uppträdt mot regeringen, hvilken nu har emot sig en opposition icke blott från venstern, utan äfven frän yttersta högern, denna utan tvifvel allra mest hätsk och oförsonlig. Slutligen har regeringen ansett sig böra vidtaga ett par mått och steg för att visa, att hon är fullt besluten att försvara septennatet och strängt bestraffa hvarje försök att anfalla det Hon har först vändt sig emot de båda Paristidni.garna Libert och Union, den senare legitimisternes hufvadorgan, och meddelat dem ett communique, derför att de inaebållit artiklar, som ifrågasatt sep tennatets besiånd. tgärden mot Liberi har sin avledning uti en skrifvelse af ONivier, som tidniogen för några dagar sedan meddelade och uti hvilken han föreslår ett plebiscit, på det att nationen må kunna uttrycka, om den önskar kejsardöme eller re