Aftonbladet – 18 april 1874, sida 2

kommande frågor är en, hvarå vi önskade fästa särskild uppmärksamhet nemligen den, om äskadt extra anslag till uppförande af bostäder åt banvakter och stationsbetjente vid statens jernvägar, till belopp af 1.130,000 rdr. Detta anslag beviljades nemligen af Första kammaren utan diskussion, men afslogs af den Andra, som biföll reservantens i statsutskottet ändringsförslag att bestäm ma summan till blott 450.000 och ändamå let på sätt här nedan skall angitvas. Detta senare, märkliga beslut, efrer diskussion, men utan votering fattadt, har föranledt oss att underkasta d.n onekligen vigtiga frågan en något närmare granskning, som — vi måste erkänna det — ledt derhän, att vi anse oss böra tillstyrka, att man ej förhastar sig att bevilja den stora summa, hvilken blifvit af K. M:t begärd. Af denna summa äro 130.000 rår afsedda för stationsbetjeningens bostäder, och behöfligheten af detta belopp bestrides ej. Men den återstående, vida större delen atj summan innebär ett medgifvande att öka banbevakningen 8 stambanorna med 318 man, d. ä. ärda till 50 proc. förstärkning af nuvarande antalet. I denna personaltillökning ligger — bostäderna oberäknade — en ärlig aflöningstillökring, efter 600 rår pr man, af omkring 200.000 rdr, motsva rande ränta å fyra millioner. Utgiften få sälunda en så mycket större betydelse, när den representerar ett dödt kapital af5,000 000 rdr, ett utgiftsbelopp så betydligt att man hittills ej plägat utan närmare utredning, än denna fråga fått, besluta sig derför. Vi ha derför funnit oss manade att öfverväga, i hvad fö hålande denna stora förstärkning af bevakningspsrsonalen står l: till trafiken, och dervid till en början an märkt, att den befinner sig i full strid med trafikstyrelseps egna, förut i detta ämne fälda yttranden. Sålunda anför styrelsen t. ex. en gäng (statsverkspropositionen 1869, bil. 5, a, sid. 10) att den minskning, som beräknades uppkomma å banafdelnvingene kostnader oaktadt de trafikerade liniernas med 4 proc. tillökade längd finge tillskrifvag dels det nya bevakningsoch underhällssystem, som vore under införande, och hvarigenom borde uppkomma en ansenlig besparing i extra dagsverken för banans underhäll;. Vidare yttrar trafikstyrelsen i sin promemoria till civilmivistern at 25 Febr. 1869: bevakningens fordringar växa nemligen på längt när ej, som tågens av tal; — för den mindre intensiva trafi ken erfordras en jemförelsevis större ban bevakningspersonal, Hur då förklara, att denna personal nu skulle på en gäng ökas med 50 procent? Enaligt trafiksiyrelsens motivering at förslaget, skulie det hufvudsakligen föranledas) af de nu införda nattågen. Men dessa natt tåg, hvaraf ett går i hvardera riktningen. kräfva dock ej annan bevakning än vic grindarne, ty banvakten kan ju ej i mörker, ej ens med lykta, behörigen visitera sin bansträcka, utan måste endast posta vid grindarne i vägöfvergångar; och för dessa grindars bevakning skulle, derest man villl blindt följa det nu tillämpade systemet, en ökad personal verkligen vara behöflig. Men l enligt hvad sakkunnige sagt oss, har man på detta område, liksom på så mägga andra, varit tvungen att söka ersätta menniskokraften. när den blifvit för dyr, med maski ner, och derigenom har, enligt trafikstyrelsens eget yttrande, bevakningspersonalen b utländska banor ej behöft ökas i samma förhällande, som trafiken ökats. Man har oemligen der med fördel infört det elek triska klocksignalsystemet, som består deri. att meddelst en särskild telegrafledning tågets afgång från en station till en annar signaleras med ringklockor till alla grindar. hvarigenom grindvakten underrättas att täg Du kommer och grinden måste klargöras. En sådan signalering är längesedan iuförd på nästan alla tyska jernvägar, på en del danska och, som vi erfarit, äfven i Norge. Hvarför då ej åtminstone försöka dessa ap parater ä en sträcka, t. ex, Stockholm—Gö teborg? Den möjliga invändningen, att klocksignaler ej äro tillförlitliga nog, tord. ej förtjena afseende, först och främst emedan erfarenheten ä de anförda banorna vitnar om motsatsen, och vidare derför att inrätt ningen ju icke är anvat än en telegrafledning, hvilken — sådan den nu redan finnes å banorna — nödvändigt mäste vara klar mellan tvenne stationer, om tåget skall fö framgå, lika väl som klockledningen. En ytterligare invändning är, att säker heten skulle fordra den förstärkta bevak ningen. Men hittills bar ju bevakningen varit tillräcklig, och att den efter nattå gens införande äfven blir det, är ofvan visadt, helst som en väl konstruerad signalapparat nattetid är tillförlitligare än söm nigt manskap. Hvad kostnaden angår, må nämnas, att en särskild telegrafträd längs statsbanorna. 150 mil (nattåg gå dock ej öfverallt). kostar, då stolpar finnas, efter 1000 rår för mil. 150,000 rdr; sex klocksignaler för mil, eller 900 klockor å hela sträckan, beräknade till 200 rår stycket — 180 000 rår, således hela erforderliga kostnaden 330,000 rår. Då härtill kommer, att genom dessa sig: nalers användande ätven för dagtågen tjenstgöringen vid grindarne för dessa täg underlättas, så lär all förstärkning af bevak ningspersovalen tillsvidare kunna undvikas. Man torde sålunda böra väl besiona sig, innan man antager ytterligare 318 nya vak ter, hvilka utom bostäder skola ha aflöning. ved m. m., hvilka skola pensioneras, hvilkas enkor cch barn komma att betunga pevsionskassor och kommunernas fattigvård Men om man nu, trots alla dessa skäl, hellre vill använda ett onödigt stort antal vakter, så kunna vi ej förstö, hvarför ej trafikstyrelsen vill bygga dessa bostäder sä smäningom, i synnerhet som byggradskostnaderna nu äro högt uppdrifna. Under enl. tid, då trafiken ä jernvägarne är i en glädjande tillväxt, torde väl medlen bättre be-l höfvas till utvidgningar vid stationerna och ökande af rörelsematerielen. Vi tveka således ej att förorda Andra kammarens be-l; Int. att anslaget tillsvidare bestämmes till . 450.000, hvilket lemnar tillgång både tilll, J l i nödiga byggnader för stationsbetjente och till den tillämpning försöksvis af klocksignalsystemet, som må anses nödig, invan man skrider till dess fullständiga införande. : oss Mac Mahons sjuåriga makt, hvilken skulle bereda Frankrike så många välsigneleer, betrygga lugnet, återupprätta landets anRA