Aftonbladet – 16 april 1874, sida 3

något om de brott, hvilka du försonat, skol: icke längre vara våra vänner, Vår inner liga kärlek till dig, i förening med din eger hederliga vandel, skall tvinga alla, med hvilka du kommer i beröring, till aktning. och skammen skall icke våga kasta en skymt af skugga på den redliga stig dr vandrar vid din makas sida ända fram til grafven. Melcher tryckte med tårade ögon sir bustru till sitt bröst och suckade: O, at jag så länge varit blind för den engel him len skänkt mig till stöd och tröst ilifvet. Omsider företogs den sorgliga resan Vagnen var redan framkörd. Gubben Göran moster Kajsa och mor Ingrid voro upplöste af sorg och förtviflan, Ejoar Buhm, gon ander den långa sjukdomsperioden nästar varit daglig gäst i familjen, sedan den sjuke sjelf försonat de bädå unga med hvarandra stod der med skimrande ögon och vände sig tidt och ofta bort för att beherrska sin rö relse. Innan Meleher Winke steg i vagnen bac Ejnar att få tala några ord i enrum med öräldrarne och Viola. Han bekände sin mångåriga böjelse för den unga flickan, bad om hennes ja och föräldrarnes välsignelse, ;y han kunde ej afbida den obestämda fän relsetidens slut, för att få en visshet om sin lycka. Och du skulle ha mod att äkta en fästningafänges dotter? utbrast Melcher Winke nänryckt. Om jag skulle ha mod? Låt mig endast först få hopp? hviskade han åt Viola. Den unga flickan lade sin rodnande kind mot hans bröst. Din far och jag förlofvades vid en döds hädd, suckade Inga, i det hon smekte Vio jag glänsande lockar. Det var något annat än... än..., der unga fickan förmådde icke afsluta sin fras Än utanför ett fängelses portar, suc kade den brottslige fadern. jaar Biuhm skulle enligt öfverenskom melse sköta de både granpgårdarne under