Aftonbladet – 16 april 1874, sida 3

Article Image
-)trädde Amerikas jord, betydligt reducerats Å af hvad jag sett och erfarit. Den mycket omeskrikna friheten är mer än lofligt ihålig, om ieko det i alla riktningar förherrskande sjelfsyåldet skall anses som en hufvudfakItor deraf, och den, som talar om förtryck i l värt fosterland, skall komma hit och se hurua intressen af alla möjliga slag veta att monopolisera sig och i hvilkas händer sedermera de enskilda helt och hållet befinna sig. Se ct. ex. hvete-ringarne, jernvägsringarne, landgrabs-ringarne m, m. ReIpubliken må vara det ideal, efter hvilket man sträfvar, men frukten bör vara mogen innan den plockas. Jag lemnade 1 ett föregående bref en kortfattad beskrifning öfver det MercuriiItempel, der lidelzerna efter guldet hafva gin brännpunkt, och jag skall nu med några ord lemna nägra underrättelser om inmutnings lagen i Amerika, som bör hafva något intresse för stenkolspatronerna hemma (hvilka lära dragit en vacker profit af den lag af samma slag som är gällande i Sverige), samt i korthet redogöra för huru inmutarne sedan göra sig fördel af lagen, mot hvilken redan starka röster börjat böjs sig. Hvad först regeriovgeps publika land beträffar, så kunna bufvadbestämmelserna för iovmutningsrätten sammanfattas i följande: Allt land, uppmätt eller icke, kan inmutas af hvar och en som är medborgare i Förenta staterna, äfvensom af personer som tillkännvagifvit sin afsigt att blifva det, dersid dock inmutaren har att ställa sig de olika staternas och miningsdistrikternas lokalbestämmelser till efterrättelse. Storleken af en claim må icke öfverskrida 1500 fot i längd utefter fyndigheten, men ingen elaim kan erhållas isnan man visat att det åsyftade landområdet verkligen innehåller malmfyndighet. Isgen claim får vara mera än 300 fot bred å ömse sidor af fyndighetens medellinie och ingen får mäta mindre än 25 fot i bredd kå ömse sidor at nämnda linee. Claimen skall bilda en rätvinklig paralellogram. Hålles iomutningslagen, äfvensom de särskilda lokalbestämmelserna jnom den stat der fyndigheten är tillfinnaudes,i helgd, har icke allenast inmutaren sjelf, utan äfven hans arfvisgar, under samma förutsättning, full rätt icke sllenast till hela det område som ligger emellan paralellogrammens! linier. utan äfven, om dessa linier ekulle ntdragas vertikalt nedät, skaom sidor, till allt dan sidorna neddragits sk långt, att de redan lemnst den förut anträftade fyndigheten, en ny ådra anträffas, så eger man rätt att bearbeta den, äfven utom sidans plan, förutsatt att dess riktning är södan att den rätt. , För att bibehålla inmutningsrätten, innan man erhållit Förenta staternas patent derå (eganderättshandligar), måste man hvarje år fot at fyndigheten. Försummas detta, är inmutningsrätten förverkad. Eganderätt erhåller man — sedan det blifvit styrkt, att man på lagligt sätt tagit upp claimen och fullgjort med dess hkilande förbundna skyldigheter och att man nedlagt för 500, dollars arbete ä densamma — mot inbetalande af 5 dollar pr acre. Ett annat slags inmntning är den s. k. en korporation till all den fyndighet, som kan finvas i tunnel-linien. 3000 fot från dess början, förutsatt att dessa tyndigheter icke varit kända förut. Eganderätten till dylika fyndigheter erhålles på ungefär enahanda sätt. som redan bar egare, sh äro bestämmelserna annorlunda, Allt land i Amerika hänföres vid dess första uppmätande till en viss klass, och A de kartor, som finnas, äro dessa klasser tydligt angifna medelst olika färgläggning. Antag nu att jag anträffade och önskade tillgodogöra mig en fyndighetå ett stycke land, tillhörigt en annan, och detta land å de officiella kartoraa atode ängifvet som mineral-land, sk behöfde jag icke göra många ceremonier. Jag kunde hugga ned egarens trädgård om den var mig i vägen samt tillsäga honom att flytta sitt hus, om jag å dess grund ville tränga mig ned i jorden, och allt utan nägon godtgörelse. Man är, med ett ord sagdt, då fullkomligt berrs öfver landet. Hör deremot landet till: det slag, som står upptsget sksom jordbruksland, så har jag visserligen rätt att tillgodogöra mig en der anträffad fyndighet, men dock först sedan jag dertill köpt mig rätten af egaren. Då är han herre. hvad som förekommer derinom. Skulle, seicke går in bland hårorna i närmaste clalms nedlägga arbete för 10 å hvarje hundrade tunnelrätten, hvilken berättigar en man eller Träffar man deremot på fyndighet b land, . Californien, Nevada och alla de andra. pasificstaterna och terrritorierna, der manj funnit metalliska fyndigheter, ega ofantliga sträckor af land, der mer eller mindre notsigter kunna vara för hasden med afseende å att träffa lönande malmstreck, och, som jag i ett föregående bref nämnt, det finnes en hel mängd personer, som söka nå den i inbillningen föresväfvande rikedomen genom att muta in en claim, som anses ega en rik fyndighet. Med ett certifikat öfver fyndighetens mäktighet, utgifvet af någon af de många undersökningsbyråer, som finnas i mindistrikten, och några profstycken, begifva de sig sedan ned till San Francisco för att sä!js sin intweutvisgsrätt, ty, jag behöfver väl knappast säga det, de flesta ha svärt att kunna follgöra de med inmutningsrättens bibshållande förbundna bestämmelser. Ibland lyckas det, ibland icke. Lyckas det, så få de endast en bråkdel af hvad minan är värd. Bland de som på senare tiden lyckats bäst var en svensk vid namn Cederberg, som sålde en dylik claim för 16,000 dollars. Tyvärr lära dessa ha gåvt lika fort som de kommit. När sålunda claimen kommit i kapitalisternas händer bildas bolag, utställas aktier — och så är det färdigt för dem att gripa in, som spekulera på rikedom medelst atockgambling. HN.

16 april 1874, sida 3

Thumbnail