Aftonbladet – 15 april 1874, sida 3

komiskt, som förlustar mången uppmärksan åhörare, lifvar kammaren och otvifvelaktig skall gifva en komwande forskare 1 riks dagsprotokollen ej få glada ögonblick. I Nå ja, madame X:s supige man har såle des snart icke rätt — förutsatt att K. M: lej af särskild medömkan med honom väg rar sanktionera riksdagens beslut, hvilke icke är troligt — att taga hennes enskild: arbetsförtjenst från henne och bära den til krogen. Men fru Z:s spellystne make hal ännu rätt att förstöra hennes ärfda förmö genhet, betaga henne möjlighet att föda sig och hozom och låta barnen erhålla nödig undervisning. Annu har han det, men det har verkli gen visat sig en spricka på fördomarne: tjocka mur, och genom den sprickan skola såsom en talare uttryckte sig i den för flutna veckan, på en sammankomst i Brun kebergs hotell, himmelens vindar snart spels fritt och sprickan skall vidga sig och ste narne skola allt mer och mer falla bort och slutligen skall hela muren ramla. Tror den ofvan nämnde talaren i Första kam maren att samhället då skall göra den gamla muren sällskap och gå öfver ända? Ack nej, det är sant, ban tror att samhället ram lat låvgt förut, endast derför att X. icke fått supa upp hustruns arbetsförtjenst. För talaren inträder Ragnarök redan med K, M:ts sanktion af riksdagens beslut den 11 April. Redan då kommer Månegaren och slukar hvad lysande är; Fimbulvetr inträ der med från alla verldskanter rykande snö; Fenrisulfven rycker sig lös; Midgårdsormen vältrar sig i sin faslighet och sprutar etter öfver luft och haf. Det lönar såle: des icke mödan att efter K. M:ts nyss nämnda sanktion tänka sig något samhälle, nägot lif, någon jord, något universum, Allt ryker öfver ända. Lyckligtvis för grefve Mörner äro vi ännu icke der. Många andra ledsamheter kunna visserligen uppstå. Justitieombudsmannen t. ex. kan ännu en gång visa sig grym mot kammarrätten. Men så länge K. M:t icke ännu bekräftat riksdagsbeslutet i den förflutna veckan, ksn man vara åtminstone någorlunda lugn. Det är också hr A:s mening. Hr ÅA. är en af våra ständige giftermålskandidater i hufvudstaden, en man mellan två åldrar, men ganska väl bibehållen — efter klockan elfva förmiddagen. Till den timmen låter han ej gerna se sig, ty då är han sysselsatt med att reparera sin yttre memniska och göra sig presentabel till och med i fria luften, förutsatt att dagern ej faller allt för starkt på. Annu har verlden ej blifvit tokig, sade hr A. i den förflutna veckan, och dermed menade han, att ännu gifves det möjlighet att få sig ett förmånligt parti utan ansvarsskyldighet. Hr A. är mycket artig mot damerna. Det är vanligtvis han som vid passande tillfällen föreslår en skål för qvinnan och håller ofta ganska nätta tal, till och med på rim. Han lemnar ockaå alltid företrädet åt damerna, i fall han råkat in bland trängseln utanför de kungliga teatrarnes förköpsbyrå och skall hafva sig en biljett till Familjen Benoitons soirer. Här om dagen förgrymmades A. svårligen öfver att en biljettsökande af det manliga könet icke ville medgifva ett par damer, som anländt till luckan mycket zenare, företrädesrätt vid köpet. Det är oanständigt, för att icke säga oridderligt, förklarade A. Det täcka könet måste alltid hafva företräde. Ingalunda, svarade den andre, hr B. Täck eller otäck, så bör hvar och en gå i sin tur. För öfrigt är det underligt, att ej kungliga traterstyrelsen låter sätta skrankor utanför förköpsluckan, lika väl som utanför den andra biljettluckan, i synnerhet som nu för tiden den förra är belägrad af långt flere än den senare. Om också förstugan är trängre, så kunde nog ett skrank få rum här. Förstugan varder sannerligen icke rymligare för att alla söka armbåäga sig fram. En sådan oordning borde ej tillåtas af polisen, i fall teaterstyrelsen icke vill göra nägot deremot. Polisen må väl hafva något att säga här, fastän let är inom hus, ty det är en offentlig okal. Hr A. kunde ej vederlägga hr B., men han vidhöll sin sats, att damerna skulle hafva företräde, äfven om de anländt en half .imme senare till platsen. Ser ni, jag ifrar för qvinnans rättighe.er, förklarade hr A., för de förnuftiga rättigheterna, icke för sådana der galenskaper, som nu börja på att arbeta sig fram, Jag är alltför praktisk för att vilja, det lickor skola hafva rätt till offentlig undervisning, lika väl som gossar, stt gifta hustrur skola hafva något att bestämma öfver sin förmögenhet, ty de förstå sig ju icke det ringaste på affärer, eller att qvinnan i allnänhet skulle få egna sig kt några andra yrken än som passar henne, såsom lärarinna, örestånderska för mjölkmagasin, mångelska, viga och sådant der, då det är fråga om let sämre folket. Bättre mans barn behöfva u icke göra något annat än vara prydnaler i salongen och der mottaga den hyllling, som hvarje ridderlig man, trots tidens jliga anda, nog skall fortfarande egna lem. Jag deremot anser att män och qvinnor öra hafva samma rättigheter, men äfven jamma skyldigheter, sade hr B., och derör ämnar jag köpa min biljett först, när ag kommit först till luckan. Jo, sådana tölpar äro de, dessa herrar, som föra tidens talau, foyste hr A. EEE