Aftonbladet – 15 april 1874, sida 3

RIESDAGEN. Statsutskottet. Vid statsutskottets plenisammanträde i går afton börjades föredragningen inför utskottet af vederbörande afdelnings förslag till utlåtande angående regleringen af utgifterna under rikastatens åttonde hufvudtitel, som omfattar anslagen för eckletiastiksiepartementet, och beslöt utskottet dervid hemställa: att, med tillämpning af riksdagens beslut rörande löneregleringen för justitiestatsexpeditionen samt landtoch sjöförsvarets kansliexpeditioner, hvarigenom de af K. M:t för dessa expeditioner äskade anslag blifvit sålunda nedsatta, att aflövingarne minskats för expeditionachefen från 7500 till 7000 kr., för byråchefen från 6000 till 5500 kr. och för kanoslisekreterarne och registratorn från 1500 till 4200 kr., anslaget till ecklesiastiklepartementers expedition måtte för tillämpning under år 1875 af den sålurda föränlrade afiöningsstaten förhöjas med 11.500 kr., att på exira stat uppföras; att K. M:ts förslag om anvisande på orlinarie stat af dels aflöning med 1000 kr. åt ytterligare en andre amanuens vid rikaarkivet och dels löneförhöjning med 300 kr. för derstädes anställde tvenne vaktmästare måtte af riksdagen bifallas; att likaledes för tvenne vaktbetjente vid k. biblioteket måtte beviljas föreslagen löneförbättring med 300 kr.; NY blott eter eänee jag också dela din börda af verldens förakt till dess du förvärfvat dig, om inte verldens, så åtminstone alla rättänkandes aktning. Under strömmande tårar — de första hon gjutit under dessa sorgekr, ty hennes stilla melankoli hade aldrig fått nägonp lisa aftårarnes flöde — betraktade Inga gång på gång sin upprörde make, lekte med hans lockiga skägg, rörde vid hans panna och kysste den, liksom för att öfvertyga sig om att ingen skuggbild gycklade framför hennes strålande ögon, När bon slutligen återvände arm i arm med brottslingen till mor Iovgrid och moster Kajsa och Göran Adler, hvilka ännu grubblade öfver vådan af det första mötet mellan makarne, syntes Inga så glad och öfverlycklig, som om hon gått vid sidan af en lagerkransad triuwfator. Förstummade af häpnad öfver det förändrade uttrycket i Ingas likasom förklarade anlete, mottogo de gamla vännerna det försonade äkta paret, åhörande med rörelse och förtjusning Ingas inspirerade försvar för sin brottslige, men ångerfulle make och hennev kloka och rediga utveckling af det riktiga i hans sjelfanklagelse. Göran Adler, som eggat upp sig sjelf ända till ursinnighet mot den återuppståndne sjelfmördarn, stod der alldeles handfallen och sväljde helt beskedligt ned den åska af vredesmod, som redan börjat mullra på hans tung. Ja, när Vår Herre behagar göra underverk, utbrast den gamla kologsen, medan hans stämma vibrerade af rörelse, uppväcka de döda och ge förståndet åter åt de sinnessjuka, då har Han väl någon menin med det, som vi usla stofthyddor inte förm nrymma under våra låga tak, Mittillande lif, ta dej kasingen, pojke, Melcher, usling, vinglare, bedragare, botfärdige syndare! Kom hit till mitt gamla feta hjerta! Jag tänkte nyss bli din profoss, och nu så står jag ändå här som en elementskad gammal ipjakob, Men förlåta hustru, barn och svär