Aftonbladet – 15 april 1874, sida 3

strå utströdt såsom spår af delidanden han undergått; skägget var omsorgsfullt rentva. get från den mörka färgen, hvilken dock der och hvar ännu en tid var outplånlig; i pannan hade sorgerna plöjt djupa fåror och de själfulla ögonen hade mistat sin ung domliga glans; men ansigtet hade deremoti utbyte mot sitt förra trotsiga och öfvermodiga uttryck fått någonting mildt, vemodigt och tilldragande. Vid Melchers anblick studsade Inga först och for flera gånger med handen öfver pan nan, liksom för att utplåna någon dyster dröm. Slutligen började hon skältva, fattade sin makes händer i sina och föll dignande ned mot hans skuldra, Men medan makarne utan att vexla ett ord lågo vid hvarandras bröst, stod Viola bedjande — ifrigare än nunnan på sitt pa ter noster — till himlen att det farliga experimentet skulle lyckas. ÅAndtligen utbrast Inga med en stämma, som kom Vielas bjerta att jubla af fröjd: Gud i himmelen, jag tackar dig! Jag måste ha varit länge sjuk, jag tyckte att det kändes nyss som om ett jernband brustit. hvilket länge suttit kring min panna. Nu ser jag allting klart och tydligt, minnes allt, fasar för det flydda, men hoppas på det kommande Inga reste upp sin knäböjande make och skänkte honom den fnllständigaste förlåtelse, Hon icke blott gillade hans beglnt att lida sitt välförtjenta straff utan började styrka honom i hans föresatser. Nu har jag någonting att lefva för — godtgörelsen af hvad jag försummat. Tala inte om skilsmessa oss emellan, ty jag skall aldrig bära något annat namn än ditt; men vi skola tillsamman två det rent från skamfläcken, Ack, att jag finge dela ditt fängelse, lika visst som jag delar din längtan efter frihetens timme. Åck, jag arma, elän:. diga synderska skulle blygas för dig, bly gas för en återupprättad brottsling? Nej. Melcher, har jag delat din Nycka och njutit af dina förvillelsers frukt, så vill och skall