Aftonbladet – 10 april 1874, sida 3

Om Hjelmarens och Qvismarens sänkning samt för sådan sänkning ifrågasatt statsbidrag (Slut fr. gårdagsbl.) Fisket i Hjelmaren och dermed närmas: sammanhängande vattendrag bedritves vis serligen på ett alltför primitivt sätt, son lemvuar mycket öfrigt att önska; men ät ven idetta mindre goda skick lemnar de arbetsförtjenst och utkomst ät ett ej rings antal familjer, bvilka, genom fiskeriets upp hörasde eller förminskning, skulle rent a: blifva blottstälda för nöd samt, mer än san nolikt, komma att med ett ej ringa procent tal falla kommunernas fattigvård till last Men att en sänkning af Hjelmaren, aå dan man önskar och afser, skulle, om e rent af förstöra fisket i denna ejö, så åt minstone högst betydligt förminska och för sämra detsamma, det ligger i öppen dag föl hvar och en med lokalförbållandena någor lunda bekant. Och den förlust, som på detta sätt skulle tillskyndas det allmänna, kar redan efter nuvarande förhållanden anser ganska ator. Och likvisset gifva de nuvarande förhållan dena endast on högst ofullständig och misavi sande måttatock för beräkning af denna för Just. Om vi ej missminna ogs, har vetera nen bland Sveriges nu lefvande naturfor skare, den vördånadsvärde nestorn i detta svenska vetenskapena rike, professor 8. Nils son någonstädes yttrat att vår tids fiske och fiskerinäring stå i ungefär samma förhål lande till en rationelt bedritven fisk-afve och fiskeri-näring som de uräldsta tidernas åkerbruk — då man knappt tog hvad jor dem sjelfmant erbjöd samt, på sin höjd, bac kade upp någon liten jordlapp, röjde och skötte något litet svedjoland — står till nu tidens högt uppdårifna ratiomela landthus hålining. Och, innan vi bortkasta möjlig heten af en till flera svenska lanskap ut sträckt fiskafvel och fiskerihandtering, börs vi något litet göra oss reda för hvad denn möjlighet verkligen innebär. Det skulle föra oas för långt att här ingå i några detalj. uppgifter och beräkningar men dem, som specielt intressera sig för saken, hänvisa vi till den litteratur, som un der sesare Åren i densa fråga uppstått, och främst till S. Nilssons Fauna, 4:e d., omfat tande Skandinaviens fiskar. Ur detta sistnämnda hufvudverk tillåta v oss här ett par korta utdrag. Vid afhandlingen om våra fiskar hete! det, sid. XV, blsnd annat: Det gifves knap past någon djurklasa, som i statsekonomisk: afeeende är så maktpåliggande som denna Icke hellar fisnes nögon, som med så ringa kostnad kan, kt den fattigare delen af be folkningen, sksffa så ymnig tillgång på sund och näranpde spis som denna. Fisk är dess utom ett af alla folkklasser eftersökt oeh omtyekt näringsmedel. På ett annat ställe, sid. XIX i nämnda verk, heter det: Man kan nu så fisk i vatt