Aftonbladet – 10 april 1874, sida 3

en fattig gorse om femton år, som renskref hennes gårdskböcker, var för tillfället inprest till staden samt dessutom icke begåfvad med något öfverflöd på hurtighet. Återigen såg hon en mensklig skepnad röra sig deruppe, men nu mycket närmare och i skuggan af den stora ingångsporten. -Violas hjerta började klappa, men hon blygdes för att ropa på nattvakten, som nyas passerat gården, och som med elfva slag på den stora klapgtriangeln tillkännagifvit både tidens lopp och sin egen vaksamhet. Plötsligen flög en uggla mellan lindarne och in genom de öppna slottsfönstren. Nattfågelns skugga aftecknade sig på de belysta murarne. Nu barjag förklaringen — tänkte Viola — Det var ett skuggspel bara, Vore det en främling eller en tjuf, skulle nog hundarne nere vid ladugården eller nattvakten ha gjort allarm. Viola skulle just fortsätta sin skrifning, leende ät sia egen lifliga fantasi, då hon märkte att fönstret ännu stod nästan omärkligt på glänt. Då nattluften började kännas kylig efter den ovanligt varma septemberdagen, reste sig Viola för att stänga fönstret, men märkte att en biljett låg instucken genom fönsteröppringen. Den var adresserad till henne, och hon öppnade den med mycken nyfikenhet. Stilen syntes henne bekant, men ändå förställd. Hon läste: Viola! Min dyra Viola! En, som älskar dig mera, än någon annan på jorden kan göra det, ber att du på aningens väg må förberedas på ett möte. Forska i denna handstil och sök att gissa dig till skrifvaren. Har du mod, beundransvärda flicka, som du har kraft och ihärdighet, så våga dig in i slottsruicen denna månskensqväll eller den nästa till den, som länge, länge suckat, längtat efter dig. Frukta ej för onda makter, ty den, som skrifver detta, har blott en önskan: Gud välsigne, Gud be i i