Aftonbladet – 10 april 1874, sida 2

Riksdagsmännens besök i Kristiania Stortingsmännen hade i lördags tillställ en festmiddag i Logens lilla sal för sir: svenska gäster. Gästerne fördeg till bords af stortirgets presidenter, utskottsordförande m,. fl. Raden af tal öppnades med ett a stortingapresidenten Essendrop höjdt lefve för konungen. Sedan en af Chr. Larssen til melodien Kung Carl den ungas hjelte för fattad sång blifvit sjungen, helsade lagtin gets president Daae de svenska gästerne följande ord: Jeg har det behagelige Hverv at udbringe er Velkowmstskaal for vore erede Gjester, for de Medlemmer af den svenske Rigsdag, der befinde sig i vor Midte. ette Möde er det förste i sit Slags. Det el förste Gang, at et större Antal svenske Rigs dagsmeend og norske Storthingsmend mödes uder officiel Anledning, uden at vere iförte det Höj tidelighedens Helligdagsplag, som saadanne An ledninger medföre, det er förste Gang, at de mö des ene og alene, fordi det ene Folks Tillids I mend söge det andets. Vi se heri et Udtryk for den Sögen hinanden Iden gjensidige, paa Erkjendelsen af Stamme I slegtskabet byggede Dragen mod hinanden, son Tselv de mörkeste og mest splidoptylde Blade a I Broderfolkenes Historie vise Spor af. Vi se i dette Möde et Vidnesbyrd om, at Ön sket om at lere hverandre at kjende, Tranger til at forstaa hverandre er sterkere og livligerc end nogensinde. Vi se heri et Fremtidslöfte om, at dette fuld stendigere Kjendsksb, denne fyldigere Forstarer hinanden vil blive opnasaet, at derigennem der gjensidige Agtelse vil blive styrket, Misforstaa er udjevnede, Samlivet blive rigere og Fore ningsbaandet end yderligere befsestet. ette Möde staar for os som en Milepel pa: den Vej, som Udviklingen af Forholdet mellen det svenske og norske Folk har at fölge; Bag den ligge mange og store tilbagelagte Besverligheder; Foran den ere Udsigterne lettere og lysere Haabet herom finder en Stötte mere i dette Möde Vi takke vore erede Gjester, fordi de have taget det förste Skridt, fordi de have brudt Ba nen. Vi haabe, at de, naar de vende tilbage til de res Hjemland, ville medbringe en Fölelse af, al dette Stevne ikke har veret ganske ufrugtbart Med denne Tak og med dette Haab giver jeg mig den Ere at udbringe en Skaal for vore Gjester, de svenske Rigsdagsmend.. Denna skål besvarades af grefve Eri Sparre i följande tal: Efter sekelslånga strider emellan den Skan dinaviska halföns två folk — strider hvarom, i min un d de brända skogarna och fälten. de öfver fallna krigare uppkastade grafhögarns och traditionerna om Wenersborgs uppbrännande under Gyldenlövefejden bära vitne — före: nades, rättare sammanlänkades de båda folken af en af dessa mäktiga andar, hvilkas planer först efterverlden ser mogna. Det var natur ligt, att de hos de båda folken sålunda från slägt till slägt nedärfda känslorna af fiendskap och hat icke kunde med ens öfvergå TR och förtroende. En nations lif, äfven i de fall, der åt detsamma gifves en ny riktning, blir dock, i hvarje tidsmoment, en frukt af den före gående tiden, och man kunde icke fordra, att et norska folket skulle för den nyblifna vännen öppna sitt hjerta. Obepröfvad vän och klinga litar ej den kloke Då Ett halft århundrade förgick således, under hvilket de båda folken stodo aktgifvande på hvarandra, och under hvilket — tillåten oss detta lilla skryt, mina herrar — det ena folket, med ett lugn. som blott en enda gång — och för ett ögonblick — var på väg att rubbas, med tystnadens bifall lät borttagas, det ena efter det andra, de prerogativer, en förveten statskonst vid föreningen beredt detsamma — prerogativer, dem vi såsom den mest manstarka nationen, icke behöfde, hvartill egentligen blott det större arbetet, de större uppoffringarna i unionens intressen berättigade; och som, genom lag stadgade, slutligen blefvo en tagg i det andra folkets hjerta. hvars borttagande brödrakärleken Vid sådant förhållande fordrade. Det var våra dagar förbehållet att, efter dessa föregåenden, efter en, på begge sidor om fjellen hunnen utveckling, som de djerfvaste förhoppgar för ett och annat årtionde tillbaka ej vågade ana, se den nya era af mera tillmötesgående uppgå, hvarunder sammanbindningsbanor uppkommo, som på trenne olika punkter genombröto kölen, alstrande den samfarådsel, som i sin ordning framkallade den nya mellanrikslagen. För att i vår ringa mån befordra denna samfärdsel hafva vi hitkommit. mina herrar, ön skande att på nära håll och personligen göra oss bekanta med förhållanden, som för hvarje dag alltmera intressera oss. De båda representationerna hafva samma uppgift, bära samma prägel. Utgående från folkets kärna, hafva de att, med enkelhetens lugna allvar, med betänksam varsamhet i framåtskridande, medlande förebygga de i vår tid hotfulla konflikterna emellan de hopade rikedomarna och den deraf alstrade förfining, som kan urarta till veklig vällust och lyx, samt fattigdomen med den deraf härflytande missundsamma oförnöjsamheten, som slutligen griper till brandfacklan. Medan stormakterna med härarnes och våldets makt söka qväsa denna oroväckande hydra, samtidigt med att religionens tjenare, för ohörsamhet mot statens lagar, inspärras i häkte. skyndom oss att, trogna vår historia, till folkets alla klasser sprida upp lysningens milda ljus, som på samma gån? det underlättar folkets förvärf, omöjliggör. såväl Fouriers, S:t Simons och Marx personligheten misskännande teorier, som hierarkiens ofelbarhetsdogmer och intoleransens läror, Med detta stora mål för ögonen skola vi förr eller genare enas om dess uppnående, och väl vetande, att årtionden äro minuter i natioriernas lif, gkola vi föga bekymra oss em stoftkornen, som möjligen fästa sig vid kuggarne på tidens ur, för små att hindra pendelns jemna knäj . Och då vistadigt fortgå denna väg. skall frontiden en gång se profetian fullbordad, 3 Hörde i min ungdom, under min mannaålder 1jet, af mitt spe bevarat och, snart vid gränsen af gubbdern, änön med ynglingens hänförelse åbe ropar. Åter det skilda växer tillsamman, En gång i tiden varder det ett. För Sverige talade derpå lagtingets vicepresident, stadshauptmannen J. Schwartz, sålunda: -Mine Herrer! Det er allerede en eg Sed, at norske Mend, naar de ere samlede til festligt Lag, udtale sine Önsker for Broderlandets Vel; hvormeget mere maa da ikke dette vere os en Hjer tets Trang idag, da vi have den Glxde at se blandt os en Samling af svenske Mend, hidkomne, ikke i officiel Anledning, men drevne af broderlig Attraa efter at gjeste os og ixere o8 nermere at kjende, — en Samling af det svenske Folks Tillidsmend. hvis Idret er Virken for deres Fedrelands Vel, de i pi as nea