Aftonbladet – 9 april 1874, sida 3

dne samt för sådan sänkning ifrågasatt statsbidrag. Såsom vära läsare redan af i denna tidning meddelade underrättelser förnummit, Thar direktionen för det bolag, som bildats i ändamål att sänka sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, i särskild petition begärt att regeringen måtte till riksdagen afgifva frarställning om beviljande af ett statslån för utförande af denna sänkning; och bar vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, till hvilken nämnda petition öfverlemnats i ändamäl att inhemta styrelsens utlåtande i frägan, vilkorligt och med någon inskränkning tillstyrkt bifall till hvad direktionen begärt. Frågan om Hjelmarens och Qvismarens sänkning, eller om reglering af dessa sjöars vattenböjd, har redan ett par ärhundraden varit ä bane. Under de sanare åren har ock, mer än en gäng, i denna tidning infintit artiklar, uttalanden och notiser röraade denna fråga. För dem som önska en historisk utredning af frågans tidigare be handling hänvisa vi till det bidrag härtill somlemnatsi Sammandrag af äldre och nyare handlingar rörande Hjelmarena och Qvismarens sänkninge, Örebro 1859 (ett sammandrag som dock är temligen ensidigt för främjande af hvad som förmenas vara jordbrukets kraf). Det är bekant att K. M:t lemnrat tillstånd till den ifrägasatta sänkningen under be stämda vilkor och förutsättningar. Huru mycket fosterlandsvännen än må beklaga att detta tillstånd lemnats, så är dock sänkningutillåtelsen ett faktum, som måste respekteras. Om ett bestridande eller upp: häfvande af det gjorda meågifvandet kan alltså ingen fråga uppstå. Och om det äfven kunnat vara önekligt att de vid tillståndet fästade förbehållen och vilkoren i Etskilligt varit annorlunda, så får dock ej glömmas att ett at de gjorda vilkoren är bibehållandet af ett seglations-åjup af sju fot, hvilket, strängt vidhället, torde göra all sänkning omöjlig, enär redan nu, innan någon sänkning egt rum, ganska b. tydande muddringsoch upprezsnings-arbeten äro erforderliga för att bibehålla detta minimi-djup. Men j alla händelser torde vara på sin plats att, innan det kanske blir för -gent, litet närmare tillse huruvida det kan vara skäl att staten beviljar bjelp och handräckning åt ett företag som, äfven i lyckligaste fall, endået kan bereda en — i alla fall mera skenbar än verklig — fördel för några godsegare, men i alla möjliga och tänkbara hänseenden ovilkorligt, om det kan drillas igenom, skulle lända land och rike till stor, kanske obotlig, skada och tunga De som hafva intresse af och ifra för den ifrågasatta sänkningen framhålla att denna skulle bereda en landvinning af 30,000 tunnland god odlingsmark. Efter hvad vi vilja minnas angåfvo undersöknings-handlingarne och skriftvexlingen i ämnet före 1865 denna landvinning till endast 25,000 tunnland; och vi hafva hört sakkunnige män. påstå att äfven denna landvinning skall, om företaget eljest kommer till utförande, otvifvelaktigt yttermera sjunka, sätta sig, hopkrympa. Men vi vilja dock i den uppsats som vi nu egna frågan, utgå från den gjorda förut sättningen af en landvinning om fulla 30.000 tunnland odlingsmark; dock med uttrycklig reservation mot epitetet god, enär hvar och en som känner Hjelmarens stränder kan vitsorda att en ej ringa del af den förespeglade landvinningen, ingalunda kan betraktsas såsom god, för åkerbruk väl egnad. Men — antaget att, genom den ifrågasatta sänkningen, en landvinning af 30,000 tunnland odlingsmark skulle uppstå; bör väl ock tagas i betraktande såväl hvad denna odlingslingsmark under nuvarande förhållanden är värd, som med hvilka uppoffringar densamma skulle köpas. Nåväl, i närvarande stund, och äfven med de ofta omtalta högt uppdrifna egendomsvärdena, kan man utan svårighet inom Södermanland och Nerike, köpa god odlings mark, ja, af fagtlandets bästa, till ett pris af 100 rdr pr tunnland och derunder. Ja, vi skulle kunna anföra speciela exempel derpå att egendomar, med en jord som at skickliga agronomer och jordbrukare räknas till första klassens, utbjudas till salu för ett pris, beräknadt efter 200 rdr pr tunnland af odlad och, till en ringa del, täckdikad jord under plog. då inemot lika stor areal af skog och god odlingsmark, samt alla å egendomen uppförda byggnader, skulle fås för intet, fås på köpet. Med nuvarande höga arbetslöner samt goda till. fällen till arbetsförtjenst i olika riktningar, och med vär glesa befolkning och jemförelsevis ringa tillgång på rörelsekapital, är det ock förklarligt att ännu endast en mindre bråkdel af vär verkliga åkerjord brukas så som borde och, under lyckligare förhållanden, lätt kunde ske. Vid en ytterligare stor landvidd skulle bristen på rörelisekapital och armar blifva mera känn bar än nu. Det här förslagsvis antagna värde af 100 rår pr tunnlandet af den förespeglade landvinningen, torde alltså snarare kunna anses för högt än för lågt Hela den förespeglade, i alla fall ytterst problematieka, vinsten af denna sänkning, skulle alltså kunna i penningevärde uppskattas till 3 millioner kronor. Låtom oss nu se till, med hvilka offer och kostnader denna vinst skulle köpas! Den kontanta kostnaden för den ifrågasatta sänkningen är beräknad till inemot 2 millioner kronor; och anledning är att denna kostnad, vid arbetets genomförande till slut, gnarare skall stegras än minskas. Äfven den till en million kronor beräk-!. nade vinsten, kan nog förtjena afseende. Men man får dervid icke glömma, hvad man säkert har att förlora i och för fikandet efter denna vinst. Att all egentlig segelfart på Hjelmaren skulle, genom nu ifrågavarande sänkning, blifva omöjlig, lärer väl icke af någon sak-ls kunnig bestridas; och att denna förlust —I1 afståendet från all möjlighet att begagnaj: den billiga vindkraften för framtida trans-s porter på vattenväg, — icke heller ärlg ringa, torde väl ej heller förnekas. Detli är sant att denna förlust ej lätt låter sig)i beräknas i kronor och öre; men hon skulle 1 q j L ; 4 4 ; ej derför blifva mindre kännbar för alla egare af skutor, fartyg och båtar, såväl som för alla, hvilka hafva ett intresse i billiga fraktkostnader, d. v. s. för alla både producenter och konsumenter. Men äfven ångfarten — med bogseringsbåtar och lastprimar -— skulle genom sänkningen lida stort afbräck, Äfven om dot skulle för sjösänkarne blifva en möjlighet att ständigt hålla en tillräckligt bred se gelränna till beräknadt djup; så skulle vid uppkommande storm täta afbrott in-: träffa i ångfarten och risken för sjöolyckor: alltid vara ganska betydlig. Ty man fårl! ej glömma att Hjelmaren, med sitt ringal! djup, sin stora och ytterligt sparsamt af var brutna yta, sina talrika grund, rejanl: under nuvarande förhkllanden erbjuder vidal: större egvärigheter vid navigationen medl: Ängfartyg, än t. ex, Mälaren. Redan nul: är det alls icke sällsynt, på sätt passagerare från t. ex. Läppe hamn ofta erfara, att, vid stark blåst och sjögång, ångfarty-l: get, då det sänker sig mellan vågorna, stö-: