Aftonbladet – 8 april 1874, sida 3

söka afleda den triomferande segrarens upp märksamhet. Hon var till öch med så öf vermodig, att hon med sin ridpiska måttad ett slag åt triumfatorns ögon, medan hol med ångestfulla rop på bistånd blandad spppantrande lystringsord till sin skygg rålle. g Faran blef nu hotande för den djerfv ryttarinnan, ty den uppretade granngårds tjuren gjorde ett anlopp mot sin nya fiende Viola kastade sin häst åt sidan, men denn; snafvade på en trädrot och störtade til Faro, slungande sin herrskarinna ur sa eln. Den hjeltemodiga flickan skulle ha vari förlorad, om icke tjuren i samma ögonblicl trasslat in sitt ännu vid hornet dingland skyggbräde i de kaotiga grenarna på el hängbjörk. Förgäfves sökte Viola komma 1oss ur sit farliga läge, hästen höll genom sadelus tryck ning en flik af hennes klädning fastkedjac rdr ng ika fåfängt anstränca. sl ryttarinnanatt i sin liggande stal sin grålle på benen, Har 1 ; Pr va : föråjupning, Sprattlande med sådan ifver. . ren jig den stackars flickan ivarje ögonblick måste akta s vt kta sig för hans Hörn å ena sidan, hotvar k den andra; ro kunde svårlligen ha ett oangenämare 0. R Nu brakade det i björkens grenar; mossa och mull stodo högt i sky kring det rasande djuret. Kratsch! Nu var skyggbrädet sönderbrutet! Tjuren tog ansats till ett språng. Dock, tusende gånger i lifvet och åter tusende har den dröjande hjelpen anländt just i den femtionionde sekunden af den så kallade elfte timmen. Huru skulle annars så många underbara räddningar blifvit bevarade från glömskan? Fantäsien kan icke skapa sådana märkvärdiga frälsningar ur dödsfara, som verkligheten mäktar uppvisa. Pang! Ett skott. Pang, ett annat! Kuloppa hveno i Inften tätt ofvan Violag hut.