Aftonbladet – 2 april 1874, sida 3

aktiga verksamhet fortfara genom hela hennes lif, och skulle den vara nog att fylla uppgiften för hennes tillvaro? Under dessa tre år, som tilländalupit sedan den stora affärskatastrofen, hade Ejnar Blubm, som straxt efteråt återvändt till Indien, men endast varit borta något öfver året, återkommit till fosterlandet och öfvertagit disponentbefattningen öfver ett större landtbruk i södra Sverige. Atskilliga gånger hade han under denna tid besökt Violas mor och med det ömmaste deltagande unrättat sig om hennes helsotillstånd, men vid alla dessa tillfällen hade hans fordna lekkamrat sorgfälligt undvikit honom och endast bakom sina fönstergardiner eller i en dörrspringa uppfångat en skymt af den förr så käre barndomsvännen. Med en karakter, så fast och energisk som den unga flickans, kunde hon ju icke svika sitt löfte att aldrig vilja se eller tala vid den, som gått i spetsen för förbannelserna öfver hennes far. Visserligen kände hon med djup grämelse att hon brutit mot första hälften af sitt i hennes tanke heliga löfte så till till vida, att hennes blickar, dragna af en osynlig makt, bespejat den unge ståtlige mannen; men hon tröstade sig med att detta endast skett ofrivilligt och instinktmessigt, såsom då man skänker odjuret en blick innan man undflyr det. På dessa falska tröstegrunder byggde nu den unga flickan herraväldet öfver sitt hjerta; men skulle hon ha tolkat sina drömmar rätt och förstått sina egna suckars språk, så skulle drömmen och sucken öfverflyttat sig i orden: När kommer han åter hit och frågar så ömt efter — mamma? Dock vi återvända till den icke drömmande, utan glada och hurtiga Viola. Kom, farbror Göran, så ska du få se på något roligt. Mitt mejeri är nu, som du vet, i full gång sedan ett halfår och mitt smör skickas till Kjöberhavn, hvarest det betalas med högsta priset. Men också sändes det derifrån ut i vida verlden, till Sydamerika och Indien, till Spanien och