Aftonbladet – 2 april 1874, sida 3

forntidens. Det vill synas som här anmärkta förhållande vid Linköpings seminarium icke vore ett undantag. Ytterligare bör ej här med tystnad förbigås, hvad trovärdiga och för folkbildningens sak lifligt intresserade personer, som varit i tillfälle att på närmare håll följa företeelserna, uppgifvit, och hvilket fiere befordringar vid seminarierna gifvit äfven en större allmänhet anledning att befara, att vid ett och annat seminarium läseri innästlat sig ien oroväckande grad, fostrande en ju mer formalistisk, dess mera tom, uppsynens och åtbördernas skenfromhet, hvilken främjats af den — med eller utan verklig anledning — 08 lärjungarne rådande föreställningen, att häri låge ett oumbärligt vilkor för goda betyg och framgång i examen. N Dessa med flere omständigheter röja oförtydbart, att tillsynen öfver seminarierna är långt ifrån tillfredsställande, att den uppsigt, som reglementet uppdragit åt vederbörande komsistorium och af detta utsedd inspektor, föga kommit från ord, från en föreskrift på papperet, till sak, till vaksamt nit. Ännu en tillsyn skall visserligen utöfvas af chefen för den genom beslut af 5 Februari 1864 i ecklesiastikdepartementet upprättade tolkskolebyrån, men det lär få antagas, att öfriga göromål ej tillåta byråchefen att åt denna sin inspektion gifva synnerlig vare sig utsträckning eller grundlighet. Enligt K. M:ts till detta riksmöte meddelade berättelse om hvad -i riket och dess styrelse sig tilldragit sedan senaste riksdag, har nemligen bemälde byråchef under förlidet år verkställt inspektion vid endast fyra af de nio seminarierna, och då den inspektion, som, enligt K. M:ts berättelser till 1872 och 1873 årens riksdagar, af byråchefen företagits vid Göteborgs seminarium både 1871 och 1872 icke föranledt upptäckt af det förfärande sätt, bvarpå religionsurdervisningen der i åratal beärifvits, är det påtagligt. att omständigbeterna ej medgifvit mer än blott en flyktig granskning. Att den nu varande tillsynen öfver seminarierna — som till en del, eller för så vidt den åligger domkapitlen, torde vara en form utan märkbart innehåll, och som till en annan del, nemligen den som utöfvas af chefen för folkskolebyrån, för andra trägna göromåls skull ej kan blifva särdeles genomgripande — är alltför otillräcklig, torde sålunda få avses vara ådagalagdt af en erfarenhet, som omisskänneligt anvisar den utvägen, att äfven vid seminarierna använda en sådan kontroll, som med erkänd framgång och nytta under en följd af år utöfvats af de censorer, under hvilkas ledning och tillsyn afgångsexamen från elementarläroverken anställes. Det ligger i öppen dag. att en examenseller censurkommission — så sammansatt, som de vid elementarläroverken fungerande censorskollegier — skall kunna vida fullständigare geromtränga förhållandena, än för en enda man vid ett flyktigt inspektionsbesök är möjligt, hvartill dessutom kommer den vigtiga omständigheten, att eu censurkommission skulle årligen utsträcka sin gravskning till samtliga seminarier. (Forts.)