Aftonbladet – 1 april 1874, sida 2

värfva den nu förhyrda egendomen, hvilker befunnits fullt motsvarande sitt ändamål. Det är ett faktum, ådagalagdt i våra fö regående uppsatser om lärarinne-seminarium. att dess lokal redan nu är otillräcklig. Man saknar utrymme för anordnande af flere par rallelklasser, hvilket dock päkallas af ett känbart behof, ity att man derigenom skulle kunna väsentligen minska olägenhe terna af de för undervisningens jemna gång störande, talrika så kallade proflektionerna Man har ej ett ledigt rum att använda, när ett klassrum skall rengöras, utan måste då gifva skurlof. Man måste för utrymmets skull afvisa inträdessökande i den med se: minariet förenade normalskolan och dermed också afsäga sig en till buds stående till ökning af läroverkets inkomster, en tillökping om hvars behöflighet de knappa lärarinnelönerna torde vitna. Man har måst för undervisningen begagna och derför på ett ytterst missprydande sätt anordna sko lans bönesal. Af dessa omständigheter. hvilka ej borde vara för seminariets direktion obekanta, framgår tydligt nog, huru det i ett ej oväsentligt afseende, nemliger hvad angår utrymmets tillräcklighet, för håller sig med den omtalade ändamålsenlig heten och med granderna för direktionens äfven omtalade tillfredsställelse. Invändas kan, att tillräckligt utrymme lätteligen skulle beredas, om seminariets lokal befriades från det nuvarande obehö riga intrånget: man har der tpplåtit ål innehafvaren af det onyttiga s. k. rektors embetet en ståtlig boställsvåning. Hvar för har då ej den trängsel, vi nyss beskrif vit, redan föranledt någon åtgärd; för at låta det för undervisningen afsedda utrym met också komma undervisningen till godo För öfrigt må erinras, att härigenom vis: serligen nödigt utrymme för det närvarande och för den närmare framtiden ätan tvifve skulle vinnas, men huruvida det äfven skulle vid betydligt ökadt elevantal, blifva stor nog för en något aflägsnare framtid, torde vara minst sagdt osäkert. Säkert är blot det, att direktionen, ehuru eljest med fjerr skådande öga blickande in i nästa sekel ej funnit nödigt, såvidt af den k, proposi tionen. kan slutas, att mera åt frågan on utrymmetsframtida, än åt den om dess nu varande tillräcklighet egna någon tanke. Måhända är direktionen betänkt uppå att hon, eller — den som efterträder henne skall uppträda som byggihästare och på så dant sätt utvidga lokalen. I sådant fal hade det kanske ej varit ur vägen att til ledning för K. M:t meddela upplysninga: från sakkuanig hand om det tillfälle at på lämpligt sätt utvidga lokalen genom till byggnader, som egendomen kan erbjuda Men icke heller härom hår direktionen, sl vidt vi af den k, propositionen kunna be bekymrat sig att läta anställa och till K M:t öfverlemna någon utredning, Hade ej nästan otaliga omständighet röjt, att direktionen är i en sällshöra grac främmande för allt hvad Seminariet angår så skulle det förvåna oss, att hon ej hel ler fäst afseende vid den r, v. lokalene i sa nitärt hänseende af ukkunnige personeringa lunda högt Pupskattade beskaffenhet. Nu för andra7 act oss visserligen ej, vi blott anteckn: aet såsom ett ytterligare bidrag till kärak teristiken al ett bland de underhaltigast ätlåtanden, hvarpå K. M:t någonsin tord ba bygt en proposition till riksdagen. Och på sådana skäl, som de af direktio nen andragna, skulle riksdagen nu skynd: att anvisa ett statslån för inköp af: e bygnad, hvars förvärfvande stär till bud när som helst inom en så lång tidrymd att dess otillräcklighet säkerligen långt för den tidens slut skall framtvinga helt andr: åtgärder, hvaribland möjligen samma egen doms försäljning? nn a