Aftonbladet – 31 mars 1874, sida 3

effekterna. Jo, det är min husbondes! utropade han Jag känner igen rocken på det här lill: gula silkeskorset på fodret; jag har ejel sytt dit det. Nå än sen? Ha kläderna varit bortstul aa? frågade assessorskan, i det hon rest sig upp med imponerande värdighet. Ske man röra upp bimmel och jord för sådan: småsaker? Konsul Winke har större garde rob än sk. Jag fruktar att nu ä alla hans kläder öfverflödiga, svarade konstapeln oförblommeradt, ty han visste ej att det var till konsulns mor ban talade. Jag såg med egna ögon den stackars ruinerade herrn kasta sig i Norrström i går qväll från trappan vid Rosenbad. Hatten ooh rocken lemnade han qvar åt kreditorerna.v Med ett anskri föll den arma modren i yoltvet. Denna gång var hennes däning ullt naturlig. De svaga nerver, hvilka hop alltid hade till hands säsom syndabockar för sina många nycker, spelade en enda gång sin egen roll utan egarinnan som medspeerska. : Åb, Herre Gud! Jag bar mig kanske lumt ät, ursäktade sig olycksprofeten. Det var konsulns mor, upplyste Ejnar, inder en allvarlig och förebräende blick, i let han biträdde betjenten att bära den stackars gumman upp på hennes egnarum, y man fraktade för att föra henne in till 1ennes uppskakade svärdotter. Konsulns mor! Stackars arma menniska! uckade konstapeln och hjelpte välvilligt ill med bördan. Om jag bara det hade nat. Ja, en dylik olycka kommer aldrig nsam här i verlden. XXX. Riddarens moder. Det är rätt år mig! Alldeles rätt åt nig, dumma högfärdiga eländiga gamla vamgell, som skröt så mycket af min men