Aftonbladet – 31 mars 1874, sida 3

följder af hjernmolekylernas rörelser, hvilk måste förlåtas i samma stund man lärt bi gripa dem som sädana. Stenkolsformationerna i de skandinaviska länderna. Den bekante geologen prof. Johnstrup Kjöbenhavn har en längre tid hällit en se rie af offentliga föreläsningar i Naturhi storisk Forening derstädes angående dett ämne. Vi meddela bär efter en dansk tid ning en kort redogörelse för dessa intres santa föreläsningars hufvudsakliga innehåll Föreläsaren började med att framkast frågorna: skola stenkolen i en närmare elle fjermare framtid taga slut? Finnes det detta fall andra bränslematerialier, son kunna gifva ersättning? För den först: frågans besvarande tillsattes är 1866 i Eng land en komit, som slöt sina arbeten 1871 och dess undersökningar ledde till det be tänkliga resultatet, att på de senaste 4 ären den årliga produktionen af stenkol sti git från 570 till 760 millioner tunnor, så ledes med 33 procent, och trots arbetsin ställningarna har produktionen stigit ännt starkare på den senaste tiden. När komi t6n menade, att stenkolen kunde räcka til i 250 till 300 år, hade den dock icke kun nat beräkna, i hura stark proportion pro duktionen ytterligare skulle tilltaga, och då man endast vågar fästa mycket små för hoppningar på surrogat för stenkol, måste man naturligtvis rikta sin uppmärkramher desto mer på att finna nDya stenkolslager. att draga bättre nytta af de gamla och spara genom att förminska den stora för spillning, som eger rum så väl i grufvorna som i de flesta eldstäder, ty det är visst. att de förråd af stenkol, som nu begagnas. skola vara förbrukade under loppet af några få hundra år, om icke förr. Professor Johnstrup skildrade derefter de engelska kolformationernas allmänna för bäilanden. Att man, innan man fäster blic ken direkt på de skandinaviska stenkols: bildningarne, dröjer sä länge vid Englands. har sin förklaring deri, att Englands kol lager äro de bästa, de noggrannast undåersökta och, om icke de mäktigaste, likväl i alla händelser de för närvarande mest gilt vande. Förbållandet i detta afseende var är 1870 ungefär följande: England gaf nära 700 millioner tunnor. Tyskland knapt 150 Belgien 65, Frankrike 41, Österrike 28, Italien 5, Spanien 22, Ryssland 1 och Sverige 2, den nordamerikanska unionen 92, det britiska Amerika 9 millioner tunnor 0. 8. v. Men stenkol och stenkol äro olika saker, och de stenkol, som finnas i Skandinavien, äro långt ifrån af samma slag som de engelska; de tillhöra i sjeliva verket icke heller den egentliga stenkolsformationeh, utan -såsom försteningar m. m. lätteligen visa — den s. k. juraformationen, som är yngre. Först kan man nämna de obetydliga kollagren i det nordvestra och nordligaste Norge, i synnerhet på Andön, der invänarne länge ha tagit stenkol till eget bruk; detta fick bergmästaren Dahl veta år 1866, och han undersökte stället, men fann icke stort. Han päträffade ganska riktigt en bädd af stenkol i 7 lager på 4—20 tums tjocklek, och då stenkolslagren alltid äro mycket tunna i jemförelse med alla de öfriga lagren, kunde denna mäktig: het vara tillräcklig, men kolen ligga illa, till en del under hbatvet, dessutom äro de af dålig beskaffenhet, då de t.ex. innehålla 20—30 procent aska (mot 1—2 i goda engelska stenkol). De skånska stenkolen äro af enahanda slag. Såsom stänk i synnerhet i standsten, finnas de tydligt nog bland annat i trakten af Helsingborg. dels i bergslattningarne vid Helsan, vid Ramlösa o. 8. dels i stranden, der de fattige till och med bryta den vid lågt vatten. År 1660 fingo någre personer (Krabbe, Krag. Urup m. fl.) privilegium att bryta stenkol på denna trakt, men dermed upphördes redan år 1663. År 1737 fick det stora Höganäsbolaget vidsträckta monopoler och grätde först i Vall ikra, sedermera vid sjelfva Höganäs, der pu gängarne sträcka sig så långt i hori zontala riktningar, att man väl snart mäste flytta hela platsen längre motöster. På de senaste åren ha hvarjehanda omständigheter gjort, att man har gräft på åtskilliga ställen i trakten nordvest och sydost om Helsingborg, men eburu man härigenom har 1tvidgat den lokala erfarenheten mycket i jvantitativt afseende, har den nya kunska ven i qvalitativ riktning blott varit ringa. Alltid finnas kollagren ungefär såsom vid Höganäs i en hvitaktig, temligen lös sandsten, men tillsammans med de tunna kollagen finns den bekanta leran, hvarpå i synwerhet i Höganäs grufdriften till väsentlig lel har grundat sig; sjelfva kollagren utgöra ulltid en mycket liten bråkdel af hela den nassa af jordskorpan, hvari man måste areta, och de höra, såsom nyss nämndes, cke till den egentliga (evgelska) kolformaionen, utan till juraformationen. Betydelen häraf i praktiskt, icke mindre än i eoretiskt afseende ligger deri, att stenkol äldre perioder alltid ha ett i det hela taset större bränslevärde, i de verkligt goda stenkolens mäktighet i jemförelse med de ämres o. 8. Vv. Talaren kunde i afseende ob detaljer hänvisa till E. Erdmanns med tor samvetsgrannhet gjorda skildring at len skånska kolformationen, men läsaren våste gifva akt på, att öfversigten bibevölles, så att man icke droge oriktiga slutatser genom att lägga alltför mycken vigt Ä en och annan desalj. Klarast visar ailt sig, hvad hufvuddragen ngär, vid Höganäs, hvars grufvor ocksä a en historia, så att här finns en större ett tnrns ördtteteSre RR SR