Aftonbladet – 30 mars 1874, sida 3

man oförmodadt följt de gamla egyptiernas plägsed, att sätta en dödskalle på bordet. Men efter några minuter vänjde man sig vid dödskallen, Vinets gud återbördade den rätt, som mannen med lian en stund velat beröfva honom. Vicevärden höll sitt glänsande och öfver lägsta tal för värden, beklagade den sorg liga anledsingen till dennes frånvaro, men lika mycket otnren att han — vicevärden — icke säsom hans majestät konungens om: bud på denna dag fått fästa nordstjernan på den utmärkte medborgarens, den tre dubbla riddarens bröst; en utmärkelse, som dock omöjligen kunde länge dröja, och som måhända då gåfve anledning till en lika lysande fest som den nuvarande, Skälen för Melcher Winke dracks under jubel och fanfarer ungefär samtidigt med hans eget inträde i en vapenbutik, hvarest han tillbandlade sig en mindre revolver. Ödets gudomlighet älskar ofta de under ligaste kontraster, Melcher Winke hade stigit ur droskan vid Gustaf Adolfs torg och derefter till fots fortsatt sin vandring. Men det var icke till hemmet, icke till bustrunos diktade sjukbädd som den förtvif. lade vinglaren begaf sig. Det bref, han mottagit från sin prokurist, innehöll ett te Iegram från London. Man sporde konsul Winke om han såsom indossent ville inlösa en förfalskad vexel på tiotusen pnnd. Tras: sentens namn var efterapadt, men upptäck ten gjordes, eget nog, just af denne, som af en oförmodad händelse nödgats göra en plötslig resa till verldsstaden. Trassenten sjelf, på hvilken vexeln blifvit dragen trodde sig vara förfolskaren på spåren och Jantydde åst i förtäckta ordalag i telegram met. Han gåf likväl indossenten Wink for att rädda ae janan man öppnade 0; fäöngelseportarna för honom, Måttet var rågadt. Den hänsynslöse ving laren var ohjelpligen förlorad. Ingen Arthur Bixhm fands i denna stund med sitt ädel mod cb sin kassa,