Aftonbladet – 27 mars 1874, sida 2

märkte dig framför alla andra af mina tillbedjare. Du öfvergaf mig fegt, derför att din hustru upptäckte din tillflyktsort under hennes eviga moralpredikningar. Men hvad hade du för dyra pligter mot en maka, som sjelf gick på maskeradäfventyr med din lättsinnige kompanjon ? Inte ett ord om min ärbara hustru, eländiga qvinna!hväste Melcher, då han inte hade mod att ryta fram sitt hot. Hvilken skilnad på epiteter nu och den stund du gaf mig den här månringen. Otacksamme! Ser du att jag ännu bär den, ehuru Gud ska veta att jag i dessa dåliga tider ofta borde ha försålt den. Men vet, eländige man och far, att jag behåller den som din förlofningsring med den eländiga qvinnan. Den svarta damen hade rest sig upp; hennes ögon gnistrade i kapp med briljantringen, hvilken hon hånfullt förevisade Melcher. Förneka numera vår förbindelse, om du vägar, då du har erkänt den inför hemliga domstolen i pollsmästarens person. Vore ringen ej så dyrbar, ekulle den ingenting bevisa; nu bevisar den ailt. Näväl, hvad vill ni göra mig, sköna månglerska med gunstbevis? Anklaga mig att jag besökte ett spelhus? För den svagheten pliktar jag med nägra obetydliga böter. Förebrå mig, att jag gifvit en otack sam qvinna en Gyrbar present? Den dårskapen blottställer mig endast för litet hånlöje från dem, som köpt edra sympatier för en spottstyfver, men höjer deremot mina aktier som rik köpman på börsen. Och för denna lilla risk vill niattjag skall friköpa mig med en summa af trettio tusen riksdaler till reskassa åt er och er usle följeslagare till Amerika? Känner jag vår gemensamme vän, kapten Doller, rätt, så höjer han sina anspråk i samma mån som du knusslar på styfvern, min älskling. Också har jag fullmakt in blanco af honom att vara mäklare å hans