Aftonbladet – 27 mars 1874, sida 2

SR OMIaBa Lave OCH S0feSstalla slg episoden m Ugolinog torn, hvilken sä otaliga gånser blifvit reproducerad. Man aniör bland nnat en hinduisk småfurste, som har tre usen personer att föda, Man ser familjer agar igenom irra omkring på fälten, för tt söka efter någon möjligen qvarglömd it af en morot eller en potatis. Korresponenterae till de engelska tidningarna undika med afsigt sådana skildringar, som unna uppröra känslorna och likväl finner nan en och annan då och då skildra en blek örstörd familj, endast skinn och ben, som appt kan släpa sig fram och som af en änsla af blygsel undviker den resandes lick, och man säger sedan, att dessa ut öra ett undantag, ty de tigga ej, och mer n hälften af befolkningen tigger. Kast ördomarne, hittills så mäktiga, försvinna måningom, och den religiösa vördnaden tillntetgöres. Trots befolkningens oerhörda oglighet och mildhet börjar man om näterna få skåda skenet af eldsvådor: det är mbetsmännens boringar, som brinna. Men nonn mer häpnadsväckande är, att hinduerna iota att sätta eld på de buddhaistiska klotren; munkarne i dem tyckas glömma, att le blott äro förvaltare af de fattigas egenom och de göra föga godt. Folket tror, tt ansenliga förråd af lifsmedel äro hopade klostren. Obestridligt är, att den indiska regeringen jort sig skyldig till brist på förutseende ch att dees nitiska, men allt för sent vidagna åtgärder, hafva låtit landsplågan anaga dimensioner, som man möjligen skulle unnat inskränka. Vicekonungen lord North: rook söker att vältra ansvaret från sig; an lär ha lyckats bevisa, att han beedt sig att möta den olycka, hvarom an underrättat honom, och att orsa en hvarför hjelpen varit otillräcklig erott derpå, att han blifvit bedragen af en bengaliska styrelsens alltför optimistika rapporter. Det tillkännagafs för någon id sedan, att guvernören i Bengalen sir teorges Campbell skulle afgå. Denna unjerrättelse har dock icke bekräftats. Men törsta delen af de åtgärder, som vidtagits ft vicekonungen, gå förbi guvernören. Anenliga inköp af lifsmedel hafva blifvit jorda i Birmanien, utan att sir Georges lifvit rådfrågad. Ett direkt ombud för icekonungen, sir Richard Temple, inspekerar nu de af hungersnöd lidande trakterna. Tan är för dettas ändamål försedd med de nest vidsträckta fullmakter och spelar, enigt Daily News uttryck, rollen af en huasersnödens diktator. De för hungersnölens bekämpande vidtagna åtgärderna beIrifvas nu med all kraft; men det är blott n mänad, som man gripit sig an på detta ätt, då man hade bort börja redan i De:ember. Tre månader ha såluada gått ohjelpigen förlorade. Det första felet var, att nan icke lade något band på utförseln af spanmäl från de närgränsande provinserna. Så snart vicekopungen erhållit riktig käntedom om nöden, lät han utom Indien uppköpa 420,000 tons säd, det vill säga ungeär lika mycket som blifvit exporteradt; nen knappast en tredjedel af det inköpta ar ännu blifvit levererad, och man känter faran af dröjamål. Dock ligger icke len största svårigheten uti att skaffa lifsnedel. Transporten är ännu svårare; re seringens alla försök att direkt anskaffa vagnar och lega formän hafva misslyckats. Det är först helt nyligen man erhållit ett resultat genom att vända sig till koloniterna, som sjelfve eller genom sina underydande förfoga öfver två tredjedelar af jamtlige vagnar. De personer, som skola verkställa fördelningen af understödsspannålen, måste väljas omsorgsfullt; på flere ställen anförtroddes de första understöden it missionärer, hvilka nästan uteslutande såfvo de ät dem anförtrodda håfvorna åt sristna, det vill säga åt den minst talika och minst behöfvande delen af befolklingen. De senaste telegrammen omnämna ör första gången ordnandet af ett sjukvärdsväsende, ehuru febrar och smittkoppor änge förhärjat flere distrikt; de instrakjoner, som för en månad sedan utfärdades ör understödskomitterna, omnämnde icke ned ett ord detta förhållande. Myndigieterna visa nu beslutsamhet; men ekall nan väl kunna ersätta den förspilda tiden? Skall man kunna öfvervinna landsplågan? (eke en enda engelsk tidning vågar tro det. Londons kommunalstyrelse bereder sig att göra en storartad uppoffring; lämpligheten Mt en dylik uppoffring har blifvit bekämpad Mt citybladet; men England har här en pligt, som det icke längre kan undandraga sig. Storbritannien har gent emot Europa ett noraliskt ansvar, hvilket det icke kan uppylla genom barnsliga distinktioner; detta insvar har ökats efter Kompaniets upplösing; för öfrigt har man, såsom en korresondent riktigt anmärker, alltför väl förstätt tt göra de skattskyldige uti Indien solidaiska med moderlandet, då det gälde att beala omkostnaderna för kriget mot Abyssijen. Den enskilda subskriptionen har ännu cke uppgätt till mer än 60,000 pund stering, hvilket verkligen är en droppe i hafret. Den engelska skattkammarens mellancomst var således oundviklig. Sedan man afhjelpt de mest trängande vehofven, återstår att undersöka hvad som rfordras för att för framtiden förekomma lylika olyckor. Det förnämsta medletskulle rara vägar och bevattningssystem. Man har alat mycket och gärdeles sympatetiskt om rattenledningarna nti Hindostan. De äro rerkligen icke precis ehimeriska, Olyckigtvis anlade Kompaniet, som dref ea oerlörd handel med opium, dessa vattenledninsar hufvudsakligen för odlingen af vallmo. Men genom att göra ett slut på Kompaniet. klädde sig engelska regeringen moraliska örbindelser mot den hinduiska befolkninsen; den är skyldig sig sjelf och menskligeten att genomföra verksamma reformer ch att utan svaghet bryta med menniskonördande förvillelser. Den 19 dennes öppnades det engelska arlamentet genom en kunglig kommision. Lordkanslern uppläste trontalet, hvars utfvudinnehåll telegrafen redan meddelat. )et innehåller egentligen icke annat än ett ppräknande af de vigtigaste lagförslag, som nder innevarande session skola komma att öreläggas parlamentet, och då torypartiets eger väsentligen beror på löftet att inställa eformerna, sä följer deraf att talet icke unnat vara mycket långt och innehållsrikt. Cen äro än de af Disraeli bebådade lagörslagen icke synnerligen talrika, äro de ock längt ifrån obetydliga, Sålunda möter van i förteckningen ett lagförslag angående evidering af lagen om grundegendoms af ttrande, och man torde utan öfverdrift unna säga, att här vidröres en af de enelska institutionernas ömtåligaste sidor, varför denna reform säkert skall framkalla n liflig opposition hos de klasser, hvilkas