Aftonbladet – 24 mars 1874, sida 3

Den förflutna veckan hade nägra ganska märkliga stunder både inom och utom vårt land. Huruvida de komma att bilda epok i verldshistorien, våga viicke säga, men att de syfta ditåt, det är visst. En af dessa stunder var den, då kejsarprinsen i Chiselhurst tog madame Lebon, oldmor för torgfruarna i Paris, i hand och yttrade följande: Min goda fru! Ni kan räkna på mig. Jag är nu aderton år och har således rätt att sjelf bestämma öfver mina: handlingar. Ni bar mitt napoleonska ord på att jag skall köpa alla mina grönsaker hos er, från och med de lagerkransar, med hvilka jag kommer att pryda min store faders bildstoder, till och med den persilja, som skall användas till min egen omelette aux fines herbes hvarenda morgon; och, min goda fru, jag gör dervid endast ett vilkor: att ni skall vara god och hjelpa min vän Rouher och min vän Paul de Cassagnac attgöra af med den fördömda republiken och föra mig i triomt tillbaka till Frankrike för att regera öfver det suveräna folket, Min fru, jag räknar på er, och ni kan räkna på mig. Man kan lätt tänka sig hvilket intryck detta skall hafva gjort på den goda fru Lebon, som kostat på sig en resa ända till Chiselhurst och hvarför hon . måste lemna sina grönsaker vind för våg i Centralhallarne i Paris, Nu är hon emellertid nöjd och kan med någorlunda säkerhet göra sina kalkyler för framtiden. Kejsarprinsen har lofvat att köpa alla sina grönsaker hos henne! Hon kommer att förtjena mycket pengar samt blifva afundad af alla de andra torgfruarne, och något högre mål kan hon ej tänka sig, Huru vida saken är lika fördelaktig för kejsardömet, det skulle kunna dragas i tvifvel, ty de andra fruarne komma kanske nu att icke önska kejsardömets återinförande, enär detta skulle allt för mycket gynna fru Lebon på de öfrigas bekostnad. Rouher, jag har folket på min sida, det suveräna folket! lärer kejsarprinsen hafva yttrat till f. d. vice-kejsaren. Huru vet ni det, sire? skall Rouher hafva frågat något öfverraskad. Jag har ju sjelf tryckt fru Lebons hand, påstås prinsen hafva svarat, Nu beror det blott på er att anordna folkomröstningen, och det bör väl för en så gammal praktikus som ni är icke möta några svårigheter. Rouher förklarade sig vara at alldeles samma ksigt, ehuru .han inför de vänner, som icke äro prinsar, skall hafva uttryckt ett visst misstroende mot Lebon såsom politisk person och representant för det suveräna folket. Efter den märkvärdiga dagen i Chiselhurst kan man emellertid anse kejsardömet åter infördt i Frankrike. Den som har sådana storheter som Rouher, Paul de Cassagnac och fru Lebon på sin sida kan anse segern redan vunnen. Är man dessutom sjelf aderton är och har gått ett par år i skolan i Woolwich, så har man också alla erforderliga regentegenskaper, synnerligen då man är son till en kejsarinna, som ännu lefver, och till en kejsare, som visserligen är död, men hvars storhet Frankrike aldrig kan glömma. En annan märklig stund i den förflutnal veckan var den, då den eviga freden proklamerades på Riddarholmen, icke i Riddarholmskyrkans grafhvalf, ej heller bland bröderna i frimurarlogen, utan i Andral