Aftonbladet – 24 mars 1874, sida 3

r) kammarens öfverläggningsrum. Den evig ,Ifreden eller der internationella skiljedon t stolen, det kommer naturligtvis på ett vu -lty den senare skall naturligtvis leda ti -Iden förra, och det på ett lätt och lustig -sätt. Hade hans majestät Napoleon de -Ifjerde kunnat ana hvad som skulle inträff på Riddarholmen i samma vecka, som ha ; Isjelf inträdde i myndighetsåldern, hade ha Stvitvslaktigt satt sig i förbindelse med d i lsvenska fredsvännerna ech derigenom gi vit ännu mei2 åtöå åt fru Lebons upptri I dande. I Kejsardömet är freden hette åst reda långt före krigsutbrottet 1854, Detuppre ;lpades mellan 1856 och 1859 samt hörde sedermera ej blott mellan krigen, utan äfve tnder dem, då Frankrike hade krig i Afrik: i Asien, i Amerika och slutligen Bter Europa. Kejsardömet är freden hette de vid Sedan, på Wilhelmshöhe och sedan Chiselhurst, liksom det tre årtionden föru hade åtminstone hviskats i Strashurg oci i Boulogne. Kejsardömet är fredens, skal jdet Bter heta, när Napoleon den fjerde land stiger på fransk jord i spetsen för någr hundra äfventyrare, med Rouher vid sil högra sida och frå TLebon på den venstr: samt Paul de Cassagnac och en tam ör! framför sig. Hvilket stöd skulle det fred liga kejsardömet icke få, om det då kund hafva hr Jonas Jonasson (Jonsson, säge statskalendern) bakom sin rygg! Den förflutna veckan öfverhopade mensk ligheten med välgerningar. I Stockholn erhöllo vi ett helt dussin nya stadsfullmäk tige, och den som ej är allt för okunnig våra hufvudstadsförhållanden kan nog dera sluta sig till hvilken ny och lifligare anda som skall genomströmma vår kommunal styrelse. Hädanefter behöfva vi ej vänt: på några förbättringar, ej befara några ab deritismer, icke erhålla anledning till en: det allra ringaste klagomål. Lefve vår ny: kommunalstyrelse! Och detta hafva vi sjelfva, vi som är stockholmska medborgare, kunnat uträtta Det är sannerligen mycket lätt att tals derort, att bräka och skräfla och göra op position mot stadsfullmäktige, men att välj: nya sådane, det är något, som icke hva och en kan ätaga sig. Nu hafva vi doch gjort det. Af det halfva hundrade, son skulle omsättas, hafva vi verkligen omsat ett helt dussin! Det var en kraftansträng ning, som fordrar att efterföljas af en längre tids hvila — otium cum dignitate. Den förflutna veckan löste äfven vatten frågan i Stockholm, d. v. s. den konstig: vattenfrågan, spörsmålet om vi skola dricka dåligt Carlsbader, dåligt Ems och dålig konstgjorda helsovatten i allmänhet eller om vi skola komma i tillfälle att dricka helsovatten, som verkligen icke äro ohelso samma. Apotekaresocieteten har beslutif sig för det sist nämnda alternativet, och snart komma vi att få rikliga qvantiteter af de mest förtroendeväckande konstvatten. hvilka skola föryngra hela vårt nuvarande Stockholmsslägte, göra oss starka, glada. modiga och förtröstansfulla, sätta våra un derlifsförhållanden i den skönaste harmoni med tankekraften och bereda oss att i öfverjordisk sällhet njuta af den eviga fre den i Andra kammaren, Hvad den förflutna veckan deremot icke löste, det var den naturliga vattenfrågan. Värt vattenledningsvatten har sannerligen icke undergått nägon förändring. Skola vi kanske äter glömma af frågan och, i förtröstan på att de konstgjorda vattnen kunna göra oss helbregda igen, arbeta oför trutet på att förstöra oss med vattenled ningsvattnet? . Det är väl icke så farligt, förklara de som icke vilja tro på någon fara förr än det är för gent att motstå henne. Hvar är fienden? fråga de som inbilla sig vara fredsvänner, men egentligen icke vilja annat än spara sina pengar från alla utgifter till ett oundgängligt försvar eller spara sina personer frän nödvändigheten att värna fosterlandet. Hvar 8e vi några farliga följder af det dåliga vattnet? spörja de som frukta för att en ny vattenledning skulle orsåka nya utgifter och dertill kanske ätskilligt bråk innan saken kunde komma till ständ. De vilja naturligtvis vänta till dess tyfus, koppor och alla möjliga gemena sjukdomar blifvit här så hemmastadda, att de aldrig mer kunna utrotas. Blott de sjelfva slippa se de döda kattorna, de vämjeliga råttkadaverna, afskrädet, orenligheten, ohyggligheten i Årstavikens snart kanske alldeles stillastående eller endast af de vämjeliga dikenas utflöde upprörda vatten, så tycka de att man ej behöfver bråka. BSjelfva kunna de ju hälla konjak, finaste champagnekonjak helst, i sitt vattenledningsvatten, och ej behöfva de tänka på audra. Men det finnes personer, som icke nöja sig med sådant. Mätte de ej låta frågan falla! Måtte de erinra sig hvad en af vära skickligaste läkare yttrade här om dagen: Vårt vattenledningsvatten är en hygienisk skandal. CCS