Aftonbladet – 24 mars 1874, sida 3

än Husen voro i allmänhet af trä, emedar gkännedomen om kalkoch tegelbränning vä först med kristendomen framträngde till Norden, I den a. k. svarta jorden på Björkt har år Stolpe dock anträffat lemningar efter k-) tvenne slags hus, det ena af hopflätade g, I(vide-?)qvistar med påstruken lera i likhe del med de skånska klenhusen, det andra af tri il-I med mossa och lera i fogarne. De svenska boningshusen under vikingatiden liknade väl de ännu på ett eller annat aflägset ställe leli vårt land befintliga ryggåsstugorna. hvarpå en noggrann beskrifning lemnas i ch ) Linns Skånska resa, Ett dylikt forn 1I tida hus utgjordes af ett enda aflångt fyr aflkantigt rum med låga långväggar utan i Ifönster och dörrar. Iaogången var på ena å. gafveln genom en förstuga. Fönsteröppnin I gen eller -öppningarna sutto på det i all ra mänhet högresta taket, som uppbars af bjelkar, hvilka sträckte sig mellan långväggarna. Skorsten fanns ej, utan i dess ställe vid takåsen en öppning, hvarigenom 3 röken sökte sig utgång. Taket var täckt I med torf, halm eller spån. Om huset var mycket rymligt, uppbars taket af två rader stolpar. Förnämare och rikare personer hade särskilda gästabudssalar, af hvilka ända till 100 alnar långa och 30 alnar breda omnämnas från Island. Ännu större än på det skoglösa Island torde dessa bygg: nader hafva varit i det skogrika Norden. En sådan öfver sjelfva landsvägen bygd gästabudsstuga omtalades, hvari hvar och en fick taga efter godtycke för sig af den I framsatta välfägnaden. it) Fönstren voro öppna gluggar med skjutluckor och någon gång försedda med en mer eller mindre genomskinlig skifva. GlasI fönster, eburu i bruk hos romarne, voro et I okända i Norden under hednatiden och långt le l efteråt sällsynta. Väggarne voro på in) sidan nakna eller behängda med vapen och Idylikt, Då det skulle vara riktigt högtid3. Iligt, bekläddes de med väfda, färgade dukar, ;I hvilka långt fram i kristna tiden gåfvos i t-I hemgift. Golfvet bestod af tilltrampad lera, TFT H TROR RR RAEn Fv em loch midt på detsamma var den af flata ste: nar bildade härden belägen. Murade ugnar och skorstenar uppkommo senare, I Bohaget var enkelt och af föga värde. nVäggfasta bänkar och sängar, långa bord tloch kistor till dyrbarheters förvarande utgjorde den hufvudsakliga delen deraf. Stolar funnos äfven, och sådana hafva blifvit Janträffade i ett par norska grafhögar. Hög Isätet stod på ena långväggen och framför -I detsamma högsätesstolparne. Bänkarne anilvändes både att sitta och derjemte att ligga dj på. Att mjuka sängkläder begagnades, finner man deraf, att man för ej längesedan i Jen grathög vid Mammen i Jylland fann ett lik, som hvilade på dunfyllda kuddar, hvar5 ljemte man samtidigt gjorde ett liknande fynd i en norsk ättehög. Borden vorolånga och smala, de framsattes då man skulle äta, men borttogos sedermera och kunde upphängas på väggen. Af kistor har man funnit lemningar, t. ex. beslag, lås och nycklar. Dessa sistnämnda buros af häsmodren såsom tecken till hennes makt inomhus, Dock satte man under då varande oroliga tider icke mycken lit till kistornas och skrinens osäkra skydd, utan det var en vanlig sed att i jorden gömma sitt silfver och guld. Många sådana Iskatter qvarblefvo i jorden vid egarens frånTfälle och hvila der än, såvida de icke hänIdelsevis blifvit anträffade, Bland sådana Tskatter nämndes Björköfyndet af ringar och mynt, anträffadt år 1872 och vägande 5 , Fothagenfyndet från Gotland af år 1866 (10 8), ett i Rohne socken på Gotland för Imer än 30 år sedan uppdagadt på 172 0. 8. Vv. Derjemte anfördes en isländsk berättelse om en gammal person, som gömde Itvå penningskrin och dödade de båda trällar, hvilka varit honom behjelpliga härvid. Till lysmateriel under de långa vinterqvällarne användes (såsom ännu flerestädez i vårt land) barrvedsstickor, hvilka voro tillräckliga på en tid, då man ej sysselsatte sig med läsa eller skrifva. Vaxljus voro dock ej alldeles okända, ty man har anträffat lemningar af sådana i drottning Thyras hög och i högen vid Mammen i Danmark. Kokkärlen voro af brons, lera (aldrig glaserade), täljsten eller jern. Dryckeskärl och bordskärl voro talrikare, i allmänhet förfärdigade af trä eller bränd lera, sällan af silfver eller glas. I nationalmuseum finnes en rund silfverskål från Gotland, hvil ken genom de derå anbragta drakslingorna visar sig vara inhemskt arbete, Huru det förhöll sig med seden att dricka tvemännings, omnämndes, hvarvid beskrefs gästa badet hos Södermanlands konung under Ingiald Tllrådas tid. Under måltiderna hade åtminstone de rika dukar på borden, hvilket man ser af Eddasången Rigsmåls skildring af Heimdals besök i det hus, der jarlarnes stamfader föddes: Då tog Moder märkta duken, hvit af linne, och lade på bord, Sedan tog hon tunna bröden, hvita af hvete, och höljde duken. Fram hon satte fulla faten, silfverbeslagna, med fisk och fläsk och stekta foglar. Vin var i kanna, päktiga kalkar. rucko och språkade tills dagen led. Fat och tallrickar voro vanligen af träl kanske någon gång af silfver, eburu inga sådana blifvit hos oss anträffade. Till matens. sönderstyckande användes de vanliga bälteknifvarne, Gafflar funnosej, hvarför man tvät : tade sig om händerna före och efter måltiden. Skedarne voro förfärdigade af trä, horn eller : ben. Dr Stolve har på Björkö träffat så-. dana med platta, breda, nästan cirkelrunda blad. Genom hans undersökningar i de sophögar på Björkö, hvilka kallas svarta jorden och innehålla en massa afskräden från den yngre jernåldern; har man fått god kännedom om öns fordna invånares födoämnen. Dessa hemtades till hufvudsaklig del från ladugården, ty ben af oxar och kor äro synnerligen talrika. Dernäst komma får, getter och svin. Hästar och hundar finnas äfven, men synas icke hafva ingått i -fordna Björkö-boernas mathållning. Elg, ren och hare åtos troligen icke Heller. Gäss och höns voro allmänna. HEjder och tjäder hafva äfven anträffats. Gös och gädda användes i mängd, åtskilliga andra fiskarter deremot till mindre omfång. Hästkött förtärdes i Norden vid offren och kom genom kristendomens införande i vanrykte. Hos konung Sigurd Syr i Ringerike (Norge) fick man hvarannan dag fisk och mjölk, hvarannan dag kött och öl. Mjöd begagnades vid högtidliga tillfällen; konsten att brygga detsamma har bibehållit sig på ett eller annat sätt ända till våra dagar. Vin tyckes hafva varit sällsynt. Om klädedrägten under den yngre jernåldern har man god kännedom genom sagorna, fornfynden och afbildningar. Utom skinn och pelsverk begagnades ylle-, linneoch sidentyger, de sistnämnda voro naturpo 1 TR RT fv tu —— tt Dh för het få GG INA AR Kor fänt Kärt 2 OL bet