Aftonbladet – 24 mars 1874, sida 2

minnen från den tid, som första gången tände henne. Med utomordentlig öfverraskning mottog derför Melcher en dag en förbindlig skrifvelse från polismästaren, som anhöll om ett enskildt eamtal rörande en affär af särdeles mystisk beskaffenhet. Under yttre lugn men med klappande hjerta begaf sig Melcher på utsatt dag och timme till den bumane embetsmannen, som mottog honom med mycken artighet och bad om ursäkt för det besvär han förorsakat. Dock hans pligt som ordningens väktare tvingade honom att på enskild väg söka de upplysningar, hvilka, om de söktes på den offentliga, måhända skulle föranleda ett och annat obehag. : Efter några ögonblick öppnades en sidodörr och — den svarta damen trädde in. Melcher ryggade ett par steg, ty han hade icke återsett spelhusvärdinnan sedan den olycksdigra natten, och det tycktes honom nu som om alla hans gamla synder, plötsligen anklagande honom, hade rest sig ur grafven. mer ni detta fruntimmer, herr konsul? Den tillsporde studsade ett ögonblick. Den svarta damen hade blifvit mycket förändrad, bon såg blek och lidande ut, trots den öfvermodiga blicken, och hon tycktes befinna sig i en stark själsskakng. Om jag känner henne? Jag har åtminstone känt henne, stammade Melcher. År det af er hon mottagit denna dyrbara ring som present? Månringen blixtrade ur ett etui mot den häpnande gifvaren. Ja, ja! hviskade Melcher Winke ytterst förvirrad. Hon är således på det sättet oskyldig. Hennes födkrok är annars inte den allra aktningsvärdaste, Man har nemligen omsider kommit hennes hemliga spelhus på spåren, ehuru herrar spelare lyckades undkomma genom en vindsglugg till granngår-!