Aftonbladet – 24 mars 1874, sida 2

250, af hvilka de flesta voro tyskar, Sedan ordföranden förklarat, attfesten vore börjåd och uppläst ett telegram Trån Tyskland, hvilket mottogs med iifliga hurrarop, namngaf han ett par personer, åt hvilka han förklarade ordet vara lemnadt. Dessa perso ner gjorde emellertid ingen min af att begagna gig af den erhållna tillåtelsen och följden blef att Landeck, sedam han Bt en annan lemnat ordförandeskapet, sjelf måste hålla festtalet. Uti ytterst passionerade ordalag ingick han uti ett rätttärdigande af den stora kommunalistiska revolutionen, hvars årsdag mötet hade församlat sig för att fira. Detenda ogillande Landeck hate ätt rroställa mot dem vore att den hade börtat alldeles för sent, då man rade. 3 der att bekämns Jä .-a0l hade två flennehade oe Ut ändingen som då ir-. en stor del af Frankrike och männen af den 4 September, som, voro folkets fiender. Regeringen at der 2 Beptember hade fortsatt hvad Sedtimannen börjat. Den 18 Mara gjurde Septembermännen en stats ktipp mot folket och folket vär i sin fulla rätt att omintetgöra denna plan och att verkliggöra sina stora syften för hela menniskoslägtets väl. De båda generaler, soi tolket sköt, handlade mot folket; erkebiskopen af Parin kade bifvit sin välsignelse åt folköts förtryckare och mördare; den embetsman som sköts jemte erkebiskopen hade varit ett verktyg för en förderfvad styrelse och Vendömekolonnen var ett minnesmärke af väl hundratusen menniskors mördande. Om en revolution uttröte nåsta år, skulle de verkliga demtkrater, republikaner och socialister, åom blifvit förvisade från Frankrike, återvända till sitt fädernesland. Om icke en revolution utbröte, skullo de ej ätervända. Äfven om en amnesti utfärdades, skulle de icke anförtro sig åt falska republikaners nåd. Kanske kunde inom nästa är affali komma att göras. För ett par dagar gedan hade bållits ett möte i Öhiselhnrst, och en och annan kunde kanske tro att det voro utsigt för honom att skaffa sig in i statens tjenst som underpretekt eller garde-champåtre, men det stora flertalet af kommuvister skulle förbli rent och obssmittadt. Hänsyftningen på demonstrationen i Chiselhurst och de förhoppningar den kunde framkalla i falska bröders bröst mottogs med mycken kommunistisk hänförelse och Landeck återtog sin plats under dundrande bifallsrop. Derefter uppträdde en hr Weber, som tillkännagaf sig vara tysk, men som var vänlig nog att yttra sig på rådbräkad engelska för att bättre förstås af de närvarande. Med det mest deciderade förbiseende af de talrika utfall, som blefvo gjorda under Paris belägring och af den stora bataljen den 30 November och den 2 December 1870, förklarade han som ett odisputabelt faktum att general Trochu ingenting gjort för att rädda Paris. Han beskyllde också furst Bismarck att ha hjelpt Thiers regering att undertrycka kommunen, folkets verkliga försvarare, vältrade ansvaret för erkebiskopens af Paris mördande på Versaillesregeringen, och anförde som skäl för denna beskyllning, att om regeringen utlemnat Blanqui, skulle kommunisterna ha utlemnat erkebiskopen. Efter Weber uppträdde en hans landsman vid namn Winand, men som talade på tyska. Emn!igt denne herres åsigt äro kommunisterne smädade martyrer och deras värsta smädare är den korrumperade bourgeoisie-pressen; men en herrlig tid skall komma, då dygd, smädad oskuld och kommunen skola triumfera öfver hela verlden. Ordet öfverlemnades nu åt en mar, hvars drag voro välbekanta i Paris under kommunens dagar. I enlighet med presidententeps uppmaning besteg hr Vermesch tribunen och undfägnade mötet med ett af bonom författadt poem, kalladt Les Partageux. Det utgjorde en poetisk version af det s!ags skriftställeri, som användes i författarens egen tidning, Pere Duchesne. Hvar och en som har eller på senare tiden haft att göra med regeringen framställdes i denna utgjutelse. Louis Blanc, marskalk Mac Mahon och jesuiterne prickades samtliga som fiender till kommunisternes moraliska rättigheter, och hr Vermeschs qvick heter på bekostnad af den menskliga familjens fiender, tycktes skänka styrka och tröst åt de församlade landsflyktingarne. Ordet förklarades änvu en gång tillhöra en kommunist från das grosse Vaterland, men mötet tycktes ha fått nog af teutonisk vältaligbet och åhörarne försvunno under det talaren på en mycket kraftig tyska förfäktade menniskoslägtets rättigheter, Enligt ryska tidningar råder anarki i Khiva. Kbhbanen är vanmäktig eller låtsar sig vara det, måhända för att framkalla en ny konflikt, öfver hvars framkallande han, kan två sina händer. Så mycket framgår till och med at officiella berättelser, att turkomanernes talrika ryttarfolk ströfvar omkring på hela slätten, gör infall på ryskt område i kavalkader af sex tusen man och till och med skall hysa den planen, att göra ett anfall på den khivesiska hufvudstaden, der khanen tyckes spela sin roll af rysk vasall med en äkta asiats slughet. Det har emellertid hittills lyckats de ryska trupperna att fullkomligt hålla turkomanerne stången.