Aftonbladet – 20 mars 1874, sida 2

en hade erhållit till svar att han icke unde komma, emedan han icke sympatierade med hrr Rouher och kolleger, hvilas råd voro opolitiska. Deraf har uppstått n fullständig brytning emellan de båda rinsarne: Om tillståndet på krigsskådeplatsen i Spaien och regeringens ansträngningär ätt ufva rörelsen föreligga numera några dXaljer. Krigsminvistern general Zaballs verksamhet prisas från alla båll. Han fortfar stt ständigt sända krigsdugliga trupper till crigsskådeplatsen. Samtidigt dermed påkyndar han så myeket som möjligt bildanlet af reserver, bestående af veteraner, karabinierregsmenten, borgarbeväpning 0. 8. 7. I Madrid bar Han hållit revy öfvör en styrka af 7000 man och i flere stora Städet igga 5—6000 unga rekryter. Man uppskattar antalet af det manskap, som utgått till följd af den senaste utskrifningen, till 47.000 man. Å andra sidan förbereda Dorregaray, Ollo och Andechaga ett fruktansvärdt motstånd i löpgrafvarne och skansarne bland bergen. Don Carlos har åter vändt till Baracaldo för att vara tillstädes vid den förestående striden. Från den 21 Januari till den 4 Mars hafva 2600 bomber blifvit inkastade i Bilbao. Flere hus ärö följaktligen illa skadade och en mängd personer ha blifvit dödade eller sårade; men i det hela taget har bombardementets verkan icke varit stor och genom en egendomlig lek af ödet nedfalla bomberna i synnerhet öfver las Siete Calles, den del af staden, hvarest egendomarne så godt som alla tillhöra personer, hvilka äro kända som anhängare af carlisterna. Staden besvarar elden med kraft, och hvar gång carlisterna hafva uppstält ett batteri utan betäckning hafva kanonerna blifvit demonterade. I staden finnas nemligen utmärkta artillerister. De belägrande hafva nu avlagt sina batterier bakom byggningar eller på den från Bilbao vettande sluttningen af berget. De kasta i medeltal 120 bomber om dagen in i staden. Bilbao är försedt med proviant till den 15 eller 20 April, och vid ett utfall af friskyttar kunde ytterligare en del boskap för någon tid sedan införas i fästningen. Efter Moriones nederlag har Dorregaray, högste befälhafvaren öfver carlisterna, skrifvit till general Castillo, kommendant i Bilbao. att det var alldeles omöjligt för regeringstrupperna att forcera linierna, och att den republikanska hären vore i fullt återtåg till Castro och Santona, hvarför han uppmade staden att gifva sig för att undgå onödiga olyckor, Castillo svarade helt enkelt: Som Caballero tror jag er, men som militär känner jag min pligt. Jag har den äran gifva er min helsning. Verkan i Bilbao af Moriones nederlag den 25 Februari skall för öfrigt hafva varit stark nog att få stadens konservativa invånare böjda för att öppna underhandlingar med Dorregaray; men de frivilliga, medelklassen och folket förklarade sig vilja fortsätta försvaret, så länge ammunition och proviant återstode. — I carlistiska kretsar i Bayonne försäkras det, att marskalk Serrano vändt sig till drottning Isabella och bedt henne sända till honom sin son Alphonso för att få denne erkänd af spanska armån, men att drottningen afslagit hans begäran. Rimligare låter, att Serrano skall hafva i sinnet att föreslå de carlistiska insurgenterna en konvention på vilkoret att vända pretendenten ryggen. Man må påminna sig, att christinisternas seger vid Bilbao 1838 öfver carlisterna tillskrefs Moretos affall. Det är icke någonting otro ligt i ryktena om en konvention — marskalk Serrano känner nog sitt lands historia. Den i Paris bildade föreningen till understödjande af sårade spaniorer af alla partier skall med snaraste skicka en af sina medlemmar till Bayonne med en betydlig sändning, bestämd att delas mellan republikens och Don Carlos armeer. Föreningen har blifvit uppmanad att så snart som möjligt sända 500 ambulansbårar till lika fördelning mellan de båda krigförande parterna. Italienska deputeradekammaren har den 9 dennes afslutat generaldebatten om det af krigsministern Ricotti förelagda lagförslaget om det nationella försvaret. Ministeren hade begärt en summa af 79,700,000 francs, af hvilka omkring 16 mill. skulle användas till försvar för landets gränser, 23!2 mill, till kustförsvaret, 20 mill. till fästningsverk inne ilandet, 10 mill. till magasiner och 10 mill. till materiel. Af denna ansenliga summa shulle 21 mill. beviljas för finanskren 1874—77, under det återstoden, 58,700,000 francs, skulle fördelas på budge ten för de fem följande åren. Bland de af regeringen tillämnade anläggningarne nämnes ett befäst läger vid Rom, ett dylikt vid Capua och ett stort fäste vid S:t Bernhard och Col di Tenda, samt en genomgripande reparation af Genuas m. fl. städers fästningsverk. Det med anledning af lagen tillsatta utskottet förklarade sig icke för ministerens förslag, hvilket det ansåg otillfredsställande, och ökade den begärda summan till 168 millioner samt tillrädde i synnerhet Podalens befästande. Då emel lertid krigsministern i förening med finansministern förklarade, att landet för närvarande icke kunde bära denna summa, återtog utskottet sitt beslut och debatten vände sig derför om de af Ricotti begärda 79,700,000 francs, Oaktadt majoriteten var för förslaget, begagnade den dock tillfället att rikta de kraftigaste angrepp mot Ricotti derför att han kullkastat det gamla arm6systemet, utan att kunna sätta något nytt 2 m4Rllag4 DK fmanaminiastarna nnh minigtar