Aftonbladet – 20 mars 1874, sida 2

tecken, som uppmana till broderligliet och mensklighet vid kritiska tillfällen. Mycket möjligt, men jag är inte frimurare jag som min söta mor. Och tänk en dag, då du firar lilla Violas bröllop! Hvilken figur framställer inte brudens far med sina ordnar ooh sitt offentliga erkända anseende emot den släta figur, som du nu spelar. Melcher såg drömmande ut; han började tänka på sin Viola. Dock, om du så der filosofiskt föraktar ärans krimskrams, fortsatte assesssorskap högeligen förnöjd med sin fint att ta Viola som lockbete, så sök dig ära på er mot satt väg. Du är en utmärkt talare. Den gåfvan har du ärft på fädernet, Mödernet, invände Melcher leenåe. Ditt sätt att föra dig är verkligen inte så litet excellensmessigt. Blif riksd-gsman, och för att bli det, insinuera dig överallt, och när du blifvit det, ställ dig i apposi tionens leder, uppträd som en sann och varm patriot, beifra missbruken, anfall 12aktlyst naden, gissla fåfängan, uppmana :ll sparsamhet — och vederbörande ska på allt sätt söka vinna dig. Står du åter hjeltemodigt emot nådens lockelser, så är din vinst! doc! alltid popularitetens ära, och din odekorersde frack skall då skådas med beundran. Peas utom, min älskade Melcher, underiga äro Herrens vägar, men ännu underligare vå garna till taburetten. Nej, ptro, håll, gcöta mor! Det bär apr ät skyarna med dig, och nyss hade jag dig ändå här i soffhörnet. Emellertid, min älskade gosse. bar jag gjort min pligt som mor. Du zan visserligen anse mina goda råd såsom :vspirsrade af fåfängan, men tro mig du al: de: gamla talesättet: fåfängan är roten till all: ocdte. täl vid myckea opposition och prisniag Fåfängan är ingenting annat in fregirig heten, det vill säga kärleken till fn, och den kärleken har ofta frambrivgat jolteda ter och: storverk, hvilka stå fom sj hor I häfderna.