Aftonbladet – 20 mars 1874, sida 2

tiet åter uppställer de Freycenet, som un-, der kriget stod vid Gambettås sida såsom ) hans förnämsta biträde och medhjelpare.; Såsom ett bevis på den tillförsigt, som för : närvarande lifvar bonapartisterne, och den oförsynthet, hvarmed de uppträda så kort efter de rysliga olyckor, imperialismen ådra j git Frankrike, anföra vi här Bertrands valmanifest: -Till valmännen i Gironde! Valkomitn, som gjort ett plebiscit till sin framtidsuppgift, har erbjudit mig kandidaturen vid förestäende val. Jag mottager det med glädje och stolthet, i det jag påminner er om det varma och hjertliga mottagande, som edra fäder gåfvo min fader, då han år 1839 landsteg i Bordeaux. Under så ovissa och förvirrade förhållanden som de närvarande bör en hvar tala rent ot och säga hvad ban vill. Jag går lojalt in på Mac Mahons sjukriga makt som en tillsvidaregaranti för ordningen. Men för att grundlägga en definitiv, varaktig och stark regering, kan jag icke finna annat än att en omedelbar och fri folkomröstning är nödvändig. Derigenom skall man först kunna få ett sant uttryck för nationens suveräna opinion, hvilken alla, hvilket parti de än må tillhöra, måste böja sig för. Då jag är son af den man, som trofast följde Napoleon såväl på valplatserna som i landsflykten, och hvilken nationens tacksamhet gifvit en graf bredvid kejsaren i Invalidkyrkan — det är troheten som hvilar vid sidan af äran — behöfver jag kwrappast säga er i hvilken riktning mina önskringar gå. Måtte edra röster bidraga dertill, att en länge tillbakastött dynasti slutligen kan få återvända, en dynasti, som i många, många år gat Frankrike storhet och oförliknelig lycka. Festligheterna i Chiselhurst i måndags med anledning at kejsarprinsens inträdande i myndighetsåldern började på förmiddagen kl. 11 med en messa i det kapell, der den aflidne kejsaren hvilar i den af drottning Victoria skänkta sarkofagen. Blott ett ringa antal af de besökande, som nu uppgifves till emellan 2 och 6000, öfvervarade messan, enär kapellet blott kunde rymma omkring 200 personer. Napoleons kista var dold af kransar och buketter, i hvilka naturligtvis violblommor spelade en väsentlig roll. Då gudstjensten var slutad, begåfvo sig alla de närvarande med den exkejserlige prinsen i spetsen ut på den öppna platsen framför Camdenhouse, till hvilken 6000 tillträdeskort voro utdelade. Hertigen af Padua uppläste derpå en lyckönskningsadress, hvarpå prinsen svarade: Hr hertig, mine herrar! Genom att samlag här, hafven I åtlydt en känsla af trohet mot kejsarens minne och derför vill jag först tacka er. Det offentliga medvetandet har hämnat kalomnierna mot detta stora minne och ser kejsaren sådan han verkligen var. I, som kommen från olika trakter af landet, kunna aflägga vitnesbörd för honom; hans regering har blott varit en ständig omsorg för allas väl, hans sista dag på Frankrikes jord var en hjeltemo dets och sjelfförnekelsens dag. Er närvaro hos mig och de adresser, som ingå till mig i stort antal, vitna om hur oroligt Frankrike är med afseende på sitt tillkommande öde. Ordningen beskyddas af hertigen af Magenta, deltagaren i min faders ära och olycka. Hans sinne för det rätta är oss en borgen för, att han icke vill utsätta den honom anförtrodda staten för partiernas öf verrumplingar. Men den materiella ord: ningen är icke trygghet. Framtiden är och förblir okänd; intressena förskräckas derigenom och lidelserna kunna lätt göra missbruk deraf. Härifrån förskrifver sig den känsla, hvars återklang I öfverfören till mig, den, som med en oemotståndlig makt drager den offentliga meningen mot ett omer delbart vädjande till nationen för att lägga grundvalen till en definitiv regering. Pie: biscitet är räddningen och rätten, kraften återgifven åt makten och en lång era af trygghet åter börjad för landet; den är ett stort nationelt beslut, utan segrare eller öfvervunna, höjande sig öfver alla för att försona alla. Skall det fritt tillfrågade Frankrike kasta en blick på Napoleon III:s son? Denna tanke väcker hos mig mindre stolthet än misstroende till mina krafter. Kejsaren har lärt mig, hur tungt den suveräna makten hvilar till och med på en mogen mans skuldror och hur nödvändigt det är, för att uppfylla ett så högt värt, att hafva tro på sig sjelf och att vara ge nomträngd af medvetandet om sin pligt. Det är denna tro, som skall skänka mig, hvad som felas min ungdom. Fäst vid min moder genom den ömmaste och tacksammaste hängifvenhet, skall jag utan åter vändo arbeta på att komma de år, som felas mig, i förväg. Då stunden är kommen och en annan regering fått de flesta rösterna, skall jag med vördnad böja mig för landets vilja. Men om namnet Napoleon för åttonde gången kommer fram ur röst lurnan, är jag beredd att öfvertaga det an svar, som då skulle vara mig ålagdt genom nationens omröstning. Detta är min tanke, IJag tackar er för, att I hafven tillrygga lagt en läng väg för att höra mig uttala den. Öfverbringa till de frånvarande minnet laf mig; öfverbringa till Frankrike ett af dess barns önskningar; mitt mod och mitt li Ttillböra det. Gud vake öfver det och åter gifve det dess välstånd och storhet!I Det väckte mycket uppseende, att prins Jeröme Bonaparte icke var närvarande vid