Aftonbladet – 20 mars 1874, sida 2

Nå, hvad är nu ditt mål, ditt syfte i ifvet? sporde modren. Att vara redbar, göra alla menniskor rätt och att, tacksam mot Försynen för mir stora lycka, inte fåfängligt eftersträfva nå son högre. Örden läsas i din bibelsprängda makar mun, replikerade assessorskan med ett fint ironiskt leende. Ack ja, min Inga! Min trogna, mir sköna, min allt-uppoffrande, allt-förlåtande allt-förglömmande Inga! min herrliga Inga! utropade Melcher entusiastiskt. Näånk! Du slår dig ju rent af på afgu deri! Lycka både för dig och din hustrt att hon inte bevitnar sådana der utbrott du skulle då på fullt allvar komma att ati under toffeln; och det är väl ändå inte er mans hela mål och syfte här i lifvet. Mamma tyckes inte gilla, att jag på sista året blifvit kär i min hustru på ny räkning ? ! Jo visst, det är ju mycket aktningsvärd och äktenskapligt riktigt, men du talar al stora ord om hennes allt-uppoffrande, allt förlåtande, och Gud vet hvad för.allt-, alltallt-, men inte vet jag så mycket i der rägen. Men jag, jag vet det, jag, och det vetandet är nog för oss båda. Menar du dig och mig? sporde asses sorskan spetsigt. H Nej, Inga och mig, Äkta makar ha rät att ega små hemligheter okränkta. Gudbevars, hans nåd! Jag är inte plå gad af nyfikenhet. Assessorskan bet sig i sina fina naglai och kröp högre upp i soffhörnet. Mamma blef väl inte ledsen på mig Hvad var det nu, min älskvärda fru mol hade att i enrum säga mig? Åh, du är kanske inte särdeles nyfiken du heller. Men ser du, mitt barn, en öm och älskvärd mor upphör aldrig att tänkg på, drömma om och bygga luftslott för sitt barn, äfven, om detta barn öfverflyttade hela sin -kärlek på andra väsenden.