Aftonbladet – 18 mars 1874, sida 2

Största intresset vid Andra kammarens fyra simmar långa aftonplenum i går var fäst vid rågan om svenska språkets upptagande bland ämnena i den muntliga mogenhetssxamen, hvilken väckts af hr Jonas Anlersson i Häckenäs och för hvilken vi upp: råöpade gånger påkallat vära läsares uppmärksamhet. Debatten var högst liflig och med glädje erkännes att ingen enda af de uppträdande talarne underkände svenska språkets betydelse för den nationella bildningen; ja, äfven den, som egentligen förde det tillfälliga utskottets talan, yrkade att det väckta förslaget ej under närvarande förhållanden, d. v. s. med den nuvarande anordningen såväl af undervisningen som af afgångsexamen i öfrigt, måtte till någon åtgärd föranleda, gerna medgifvande den möjen nyttan af en förändrad anordning framleles. Till förmån för detimotionen framställda skrifvelseförslaget uppträdde, utom motionären sjelf, hrr Clairfelt, Kolmodin, Hedin, Alb. Staaff m. fl. Utskottets betänkande och särskildt den motsägelse, som finnes mellan motiveringen, der den stora betydelsen af svenska språkets studium varmt framhålles, och slutet, hvari det föreslås att motionen skall förfalla, blef af dessa ganska illa åtgånget. Ett billigt afseende på vårt eget modersmål, som så länge varit tillbakasatt, under en tid då man ansåg att latinstudiet borde skänka förmågan att behandla svenska, kräfde att det finge en förnämligare plats på läsordningen, att både skriftligt och muntligt prof i atgångsexamen skulle afläggas och betyg gifvas deri, hvarigenom, så att säga, en viss valör skulle sättas derpå. Den brist på vetenskaplig insigt i svenska språket hos flertalet elementarlärare, som utskottet anfört såsom ett hinder för motionens antagande, borde väl icke utgöra något absolut sådant, då den ju icke hindrade dem att undervisa deri. Ej heller trodde desse talare att den föreslagna åtgärden skulle vålla någon väsentlig rubbning i uadervisningsplanen för öfrigt, och, om någon öfveransträngning skulle befaras