Aftonbladet – 16 mars 1874, sida 3

vill att de skola finnas till som ett hotande spöke af det flydda, och de skola endas framlemnas till sin bestämmelseort, om dr nyo blir en trolös, otacksam och ovärdig make. Straffets demon, som jag gömmel härinne, förklarade Arthur Blubm unde! djupt allvar, i det han varnande höjde pa ketet framför Melcher, skall tillika öfver taga rollen som din ädla makas skyddsengel Men jag skall lägga ditt medborgerliga öde i de renaste händer. Din egen maka skall förvara denna olycksbringande skatt såsom en sköld, hvilken lagen räcker henne till skydd, om du sjelf ställer dig bakom lagens mur, för att derifrån förkrossa den stackars värnlösa gifta qvinnan. Förstår du nu min grymhet? Jag vill tvinga dig att göra din maka lycklig och derigenom bereda din egen sanna lycka. Melcher svaradå intet, men han nedslog sina ögon inför denne olycklige rival, hvars kärlek yttrade sig i idel omtänksamhet om det ideal af qvinna, för hvars egande och uppskattande den lycklige älskaren gjort sig så föga omak. Han kände sin Inga för väl, för att icke anse det mystiska paketet 1 hennes förvar såsom liktydigt med sin egen trygghet, och under inflytandet af de vackra föresatser, han fattat under den föregående nattens lopp, och den ängslan, hvarnuti han ännu sväfvade för sin dotter. fruktade han ej heller något återfall i sitt förra lättsinne och sin så nyligen visade kärlekslöshet mot sin hustru. Han kunde derför icke annat än ytterligare beundra den grannlagenhet hos Arthur Bluhm, som lemnade hämndens vapen just i de händer, från hvilka Melcher minst befarade dess användande, och han bedyrade derför högtidligt inför sin förre kompanjon, att denne aldrig skulle få skäl att ängra sin ridderlighet och sin storartade sjelfuppoffring. Ja, Arthur Bluhm! Lyckas mina företag, återkommer välståndet till mitt hus, skola — så sannt Gud lefver — mina första ansträngningar bli att afbetala min skuld, min syndaskuld till dig, min ende verklige