Aftonbladet – 16 mars 1874, sida 2

Att frågan först upptages hos stadsfullmäk-! tige sjelfve, anse vi äfven välbetänkt, emedan man derigenom på förhand undanrödjer den invändning, hvilken var den förnämsta som gjordes emot ett förslag i förevarande syfte, som vid 1869 års riksdag blifvit fram lagdt af frih. Liljenerants och tillstyrkt af lagutskottet, den invändningen nemligen, att intet vare sig förslag, anhållan eller opinionsyttring från stadsfullmäktige sjelfve blifvit framstäldt till ändring af gällande författning i den riktning som motionen och utskottsbetänkandet angäfvo. Vi ha redan förut vid mångfaldiga tillfällen ådagalagt, i hvilken skef ställning den ifrågavarande sjelfskrifvenheten, som blifvit af regeringen dekreterad i strid mot det af kommunens delegerade uppgjorda förslag, sätter öfverståthällaren till kommunalrepre-sentationen, och huru oförenlig den är med hans ställning såsom den öfver stadstullmäktige ställda pröfvande myndigheten. Vi få dock nu, då frågan Bterkommer, tillfälle att till ämnet återkomma och att upptaga henne till förnyadt skärskådande ur olika synpunkter,