Aftonbladet – 16 mars 1874, sida 2

hindradt tillträde till den för dem närmast liggande och jemförelsevis stora marknaden, den svenska. Men till och med om det kunde bevisas, att tullfriheten skulle utöfva ett ofördelaktigt inflytande på en eller annan gren af den norska industrien, torde detta dock svårligen uppväga de omisskänneliga fördelar, som förslaget medför derigenom, att det i väsentlig grad lättar samhandeln mellan båda folken. På samma gång som hvartdera folket afstår från det skydd mot grannfolket, som hvartdera landets in dustri har åtnjutit i hemlandet, erhåller båda ländernas industri en utvidgad marknad för sin verksamhet, då hon, i fall förslaget antages, kan arbeta äfven för grannlandet under samma vilkor som hittills i hemlandet. För mindre folk såsom det svenska och det norska är detta en fördel af betydenhet, emedan fabrikanten genom l utvidgningen af marknaden blir i stånd att verkställa mången fördelaktig delning af arbetet, hvilken vore omöjlig, om hans marknad vore inskränkt till eget land. Betänkandet öfvergår derefter till de öfriga af förslagets särskilda föreskrifter. Det visar nödvändigheten af fiskaliska skäl, att full tull på socker, bränvin, malt, öl och tobak bibehålles, samt redogör för orsaken, hvarför det hittills gällande stadgandet, att utländska varor, förtullade i ett af rikena, kunna införas till det andra mot half tull, blifvit föreslaget att borttagas, nemligen att ett akdant stadgande kunde leda till missbruk. Beträffande förslagets stadgande, att norska och svenska tillverkningar kunna föras tullfritt sjöledes mellan rikena, om införsel sker i norskt eller svenskt fartyg, uttalas i betänkandet vissa tvifvel om nödvändigheten af att uppställa detta vilkor om fartygets flagga. Det skulle kanske, anmärker utskottet, vara något skäl att afstå från detta anspråk och öfverlemna åt hvarje varuafsändare att begagna den fartygslägenhet, som för tillfället lättast är att tillgå, i synnerhet sedan kustfarter i Norge blifvit öppnad för alla natioiers fartyg. Utskottet har dock icke ansett lämpligt att företaga någon förändring, då en sådan skulle göra nya underhandlingar med Sverige nödvändiga och kanske till och med förorsaka svårigheter, då stadgandena angående sjöfarten i Sverige torde vara nå got afvikande från de norska. Det kan dessutom antagas, att det längre fram skall bli tillfälle att, om man så skulle finna önskligt, lämpa de i fråga varande vilkoren i här antydda riktning. Beträffande norska fartygs behandling i Sverige innehåller förslaget en icke oväsentlig förändring. I Norge ega redan nu svenska fartyg samma rättigheter som norska, under det att förhållandet har varit annorlunda i Sverige. Det kunde, anmärker utskottet, väl ha varit att vänta, att Sverge till och med utan en lag sådan som den föreliggande, skulle ha medgifvit norska fartyg samma behandling, som svenska redan åtnjuta i Norge, och detta så mycket mer, som man redan utan annat anspråk än reciprocitet har beviljat flere nationers fartyg den jemnlikhet med inhemska, som hittilla förgäfves har begärts för norska fartyg. Öfver detta förhällande ha från norsk sida många klagomål anförts. Genom antaganget af det nu föreliggande förslaget skall hvarje skäl till klagomål i detta afseende undanrödjas, då alla norska fartyg bli ställda i jomnlikhet med Sveriges egna, utan afseende på hvarest de äro bygda eller om de äro naturaliserade; de få dessutom rät tighet till kustfart mellan svenska ham nar. Det är den omständigheten, att noreka fartyg ha saknat denna rättighet, som han medfört, att de ha måst erlägga lotspenningar och kanske några andra afgifter med ett högre belopp an svenska och öfriga till kustfart i Sverige berättigade nationers fartyg. Eiter att ha afhandlat de här antydda och flere andra bland lagförslagets mer väsendtliga stadganden utlåter sig utskottet angående den eventuella verkan på tullinkomsterna af förslagets antagande. Den härigenom omedelbart förorsakade förlusten är blott en ebetydlighet, hvaremot saken skulle ställa sig annorlunda, om det kunde antagas, att införseln från Sverige, genom detta follkomliga frigifvande skulle antaga särde les betydliga dimensioner. Detta måste då gälla tillverkningen af spånadsvaror; ty för andra varor medför förändringen så ringa lindring, att den knappt märkes, Enligt de upplysningar som föreligga och de norska fabriker, som arbeta i spånadsvaror, tyckes det likväl icke vara skäl att frukta någon utomordentlig och plötslig stegring iimpor ten från Sverige. Skulle en sådan ändock visa sig, har man likväl naturligtvis rättighet att ytterligare, än som skett, nedsätta tullsatserna på de varor, om hvilka det kan vara fråga. Härtill skulle man sannolikt också vid behof skrida, emedan man knappt skulle finna det riktigt att bibehålla tullsatser, som, om också icke i sig sjelfva höga, dock skulle tjena till att gifva fabrikanten i Norge och i Sverige ett otillbörligt skydd mot utlandet på konsumenternes bekostnad. Äfven i fråga om de varor, som här hsyftas, -måste det nemligen antagas, att tulllindringen icke skall komma konsumenten, utan antingen fabrikanten eller, beträffande svenska varor, importören till godo. I betänkandet framställas slutligen några allmänna anmärkningar angående förslagets karakter, och det afslutas med en tillstyrKan till bifall af stortinget såsom en reglering, hvilken visserligen bibehåller ett un