Aftonbladet – 13 mars 1874, sida 2

såsom skyldigt att maka åt sig, finna vi ursäktligt. Vi anse oss dock oförhindrade att päminna om hvad vi nämnde redan i vär förra artikel, den 31 Januari, att se naste skolkomit utan tvekan föreslog, det kristendom och filosofi må ur mogenhetepröfningen uteslutas, hvarmed vi likväl på imtet sätt vilja förringa dessa båda kunskapsgrenars stora vigt och värde säsom skolämnen. Det gifves likväl ett annat vida lämpligare och bättre sätt att skipa rättvisa i denna sak, Vi känna med säkerhet, att ätskilliga bland de af K. M:t förordnade censorerna alivarligt yrkat på en ändring i afgängsexamen, gäende derpå ut, att icke alla ämnena skulle förekomma i den muntliga examen på en gång, utan alltid något eller några uteslutas, dock så att lärjungarne finge sina under sista terminen i dessa ämnen erhållna betyg intagna i mogenhetsbetyget. Fördelarne af en sädan anordning ligga i öppen dag. Om tillkännagifvandet om hvilka ämnen, som skulle förekomma, gjordes nägon kort tid före sjelfva förhöret, innan den egentliga examenspluggniegen började, så skulle denna svåra tid af oro och arbete för eleverna betydligt mildras, utan att undervisningens jämna gång under de föregående åren på något sätt rubbades. I alla händelser är den af utskottet behöflig ansedda fullständiga granskning af läroverkets hela undervisningsplan fullkom ligt öfverflödig. och dermed törfaller också utskottets antydan, att den af motionären föreslagna ändringen skulle föranleda rubbning i den af förra riksdagen gillade och delvis redan tillämpade planen för läroverkens anordning. Vi hafva sökt gendrifva alla de skäl, som af utskottet andragits för afstyrkandet. Det tillkommer andra att afgöra, huruvida vi lyckats. Om förslagets blifvande öde skola vi icke tillåta oes uttala hvarken fruktan eller förboppningar. Säsom redan yttrats, är den föreslagna ändringen i modersmålets ställning såsom skolämne, efter vår äsigt. en nödvändig och oeftergiflig konseqvens af förut tagna beslut i skolfrågan. Enligt dessa fär tyskan ett mycket-stort timantal, 6 till 7, ide lägre klasserna, och latinet ett ännu större, 8 till 9, i de öfre, Vi kunna icke annat än i denna anordning se enpstor fara, om ej värt eget språk får bilda liksom ett bindejern i gkarfven, får utgöra den röda tråden i det hela, tjena såsom en strätpelare åt skolans hela lärobyggnad, hvarigezom denna finge styrka att motstå på tryckningen af alla de främmande element. som vältra sig in i våra skolor. För att kunna ätaga sig denna ansvarsfulla roll, torde hon åtminstone böra erkännas vara i rang cch värdighet jämngod med de öfriga ämnena Men det händer blott allt för ofta med nyttiga reformer, att de fördröjas eller om intetgöras, derför att man skyggar tilibaks för att undanrödja hindren för deras för verkligande. I skollagstiftningens historia träffar man rent af bedröfliga intyg om så dana försummelser. Ma man hafva blifvit vis af skadan!