Aftonbladet – 13 mars 1874, sida 2

mblet. Slutligen hänvisar utskottet dertill, att främjandet af modersmålets studium vid läroverken till en icke oväsentlig del beror af lärarebilåningens höjande och tillägger: man bör hoppas, att ändaämblsenliga åtgärI der (som möjligen komma att vidtagasl i Idenna riktning skola bidraga att smänisg lom framkalla en liflig nitälskan och framgängsrik verksamhet för tillgodoseendet af det svenska språkets rätt vid elementarläroverken Jfr utskottets nyss anförda påstående att nu gällande föreskrifter icke mnebålla något tillbakasättande af detta ämne!). — Alt detta skall nu utgöra en llänk i utskottets bevisningskedja och hjelpa till för vinnande af det stora syftet att den i fråga varande motionen för närvarande Jicke må till någon riksdagens åtgärd föranleda, För dagen hafva vi ty värr hvarken tid eller utrymme att utförligare yttra oss om denna och följande delar af utskottets motivering; men tillåta oss likväl hoppas, att Ihvad vi hinna anföra skall vara för ändamålet tilliyllestgörande. Till en början och i förbigående påminna vi derom, att redan i 1649 års skolordning lemnas dena allmänna I föreskrifton, att tre språk böra i skolan lä ras: modersmålet. latin och grekiska, af hvilka latinet borde inhemtas jemte modersmålet, såsom romarne lärde grekiska jemte latin. 1724 och 1807 års skollagar hafva vi för dgonblicket icke att tillgå, och Ikunna derför icke lemna tillförlitliga uppIeifter om deras innehåll i detta afseende, men vi hafva skäl för det antagandet, att Jsvenskan icke häller i dem var alldeles förIbisedd. Att åter enligt 1820 ärs skolordning lundervisning i svensk grammatik borde förekomma, bäde i skolan och på gymnasium, I främgår af de 1821 cum gratia privilegio 88:e R:e Maj:tis uigifna anvisningar lock råd till lärare, om sättet att verkställa hvad K. M:t i nåder uti skolordningen af Iden 16 Dec, 1820 stadgat och anbefallt. Der (sid. 16 och 17) rekommenderas nämligen biand annat två namngifna spräkläror, Iden ena för det lägre och den andra för det högre stadiet. — Vi hafva paturligtvis icke Ihärmed velat eller kunnat säga. att svenska Ispräket enligt dessa lagar åtnjöt sin tillbörliga rätt, men vi anse oss hatva ådagalagt, att det såsom läroämne icke är så nytt, som utskottet vill låta påskina. Hvad dernäst vidkommer påståendet ait modersmålet först lpå den senaste tiden blifvit föremål för akademisk undervisning, så bedja vi få nämna, att båda vära universitet dock i 15 år haft egna lärostolar för de nordiska språken, och att ätmiastone i Upsala både förelästes och examinerades i dessa ämnen långt förut. Redan 1751 höll Johan Ihre föreläsgningar öfver svenska språket. Emellertid medgifva vi gerna, att full enhet och stadga ej ännu vunnits i afseende på detta ämnes metodiska behandling (det skulle vara intressant att få veta i hvilka ämnen en sådan enhet förefinnes), ja vi kunna ju äfven på utskottets autoritet antaga, att dden tillbörligt gruadliga iosigten i svenska språket ännu ej är tillräckligt spridd ens bland lärarna deri, d. v. s. att desse äro mer än olofligt okunniga i de ämnen, hvilkas målsImän de åtagit sig att vara, och ej gitta att genom studier förbättra: sina kunskaper — allt detta medgifvet och antaget, finnes här, fråga vi, ens en tillstymmelse till skäl för hvad utskottet vill bevisa? Elter vanligt menniskoförstånd förefinnes, om utskottets påståenden äro riktiga, en alldeles bestämd anledning för vederbörande att ofördröjligen taga kraftiga mått och steg för att hindra okunniga lärare från att förderfva lärjungarnas tid och ett bland skolans vigtigaste undervisningsämnen. EMer skall en lärare anses lämplig att undervisa och examinera skolynglingar flere klasser igenom, men ej kunna examinera i en afgångspröfnivg? Hvad särskildt angår enheten och stadgan i metoIden, så blefva tydligen ett ypperligt tillfälle beredt att vinna dessa förmåner, just deri genom att svenskan finge plats i afgångsfexamen. Censorerna finge nämligen härigenom. tillfälle att taga kännedom am olika personers. sätt att gå till väga vid undervisningen och kunde sålunda vid förefallande behof gå enskilda lärare till handa med dyrbara upplysningar och råd, hvarigenom den efterlävgtade enheten och stadgan skulle betydligt främjas, i synnerhet om, hvad hit tilis oss veterligen ej skett, censorer nåIgon gång valdes bland dem, som hafva gjort svenska språket till specialstudium. Att utskottet lägger så stor vigt på den hjelp hufvadläraren i modersmälet har att påräkna af sina medlärare, förefaller öfverrafIskande, dä utskottet i samma andetag på stör, att t. o. m. bland hufvudlärarne saknas grundlig insigt, Men om ej ens desse dsenare hafva tillräckliga kunskaper att behörigen se ämnet till godo, hvad är då att l vänta af de öfrige lärarna? Vi för vår del, Isom ej hafva på längt när så dåliga tanIkar om våra pedagoger, gå oförbehällsamt Jin på, att lärarna i modersmålet kunna få ganska godt understöd af meclärarna. Men .) det är väl att märka, att hvarje lärare har latt i främsta rummet tänka på sina göro I mål, och läraren i svenska för sin del får nog bära tyngden af ansvaret för elevernas Iframsteg i detta ämne utan att kunna syn-, ;Inerligen mycket skylla på andra. Hvad han deremot borde kunna påräkna, är att I hans sträfvanden icke motverkades af hans ; kamrater; men sådant sker bevisligen ganIska ofta, ehuru naturligtvis ofrivilligt, dels Igenom den dåliga svenskan i 8 k. tema lappar, dels genom den i viss mån oundvik liga rådbråkningen af svenskan vid öfversätiningar från främmande språk. Om rvågot I direkt ingripande i den svenska undervisJuingen från de öfrige lärarnas sida bar utjskottet icke talat. Också vore, i synnerhet under nu varande förhållanden, ett sådant lingrepp hvarken lämpligt eller nyttigt. I -I skolan som annanstädes är det i allmänhet I bäst, att hvar och en sköter sin syssla. At en blifvande anstalt för bildande af -lelementarlärare hoppas äfven vi mycket för svenska språket; men förmånerna af denna linstitution måtte: väl vara beräknade för allå läroämnen. Utskottets hänvisning blir derII för i detta sammanhang — en fras och ingerting annat.