Aftonbladet – 12 mars 1874, sida 3

och endrägt. Det är för skenet som han offrar allt: sann lycka — heder, dygd och grundsatser. Tre lätta slag på dörren afbröto åpyo samtalet. Rose Briquet skyndade att öppna under ett sakta: Aha, jag anar. Arthur Bluhm trädde in. Men, min Gud, hvarifrån kommer. ni, herr Blubm? utropade Inga förvånad, medan Viola klappade händerna af förtjusning. Och bur har ni fått reda på vår tillflyktsort? Det är inte för alla jag svurit att tiga, genmälde Rose Briquet med ett skälmaktigt leende. Och pu om någonsin, fru konsulinna, kan ni behöfva ett stöd, en rådgifvare, en vän, en bror. Viola flög i famnen på sin favorit och bad honom hjelpa henne att trösta mannen: Kom, lilla Viola, så gå vi ut och ta oss en liten promenad i skymningen, uppmanade Rose Briquet med en betydelsefull blick åt Iaga. Lilla Viola behöfver frisk luft och hennes mor har dessutom säkert vigtiga saker att säga farbror Arthur. Rosa Briquet och hennes lärjunge klädde sig och gingo ut. Arthur Bluhm stängde dörren efter dem och tillåste den särskildt med nyckeln innanföre. Hvad gör ni, hr Blubm? sporde Inga med en oförklarlig känsla af ångest. Om ni vill vistas här i fullkomligaste hemlighet, fru Inga, sä böra vi väl inte föra vårt samtal inför öppna dörrar. . Vill ni nu ha fullt förtroende för mig? frågade hinduen, i det han under en tung suck drog sin sol närmare det soffhörn, i hvilket Inga satt lutad. Vill ni omtala hela den scen, som föreföll er två makar emellan, sedan jag lemnade er vid porten, och som föranledt det skickelsedigra steg ni tagit? Under stark sinnesrörelvse, hvilken hon dock stundtals lyckades bekämpa, berättade Inga allt. mode eländige! hviskade Arthur Bluhm, hans uttrycksfulla ögon blixtrade at vrede. Att våga näga något sådant till