Aftonbladet – 10 mars 1874, sida 3

på Aftonbladei då dess egare vistades ut rikes, hvilket han vanligen någon tid årligen gjorde. dels för sina affärsföretag, dels såsom en rekreation. Polemiken fick natur: ligtvis icke under hans frånvaro ligga nere i Aftonbladet och den måste skötas så, som Hierta anvisat. Ehura således gerant-be fattningen under Hiertas frånvaro var et! ytterst odiöst äliggande, visade sig likväl hos dem inom redaktionen, som önskat, mer icke erhållit nämnde befattning, en föga välvillig stämning mot dess innehafvare, hvarpå äfven Almqvist, då han var gerant. rönte många prof, hvartill ock sannolikt väsentligt bidrog att han såsom skriftstäl lare stod högt öfver sina kolleger. Han skötte sitt kall enligt Hiertas föreskrifter och fortsatte den ton i afseende på polemi ken, som en gång för alla åf Hierta ansla gtis, och med den gifaa följd att den enes tel fullföljdes af den andre, samt att båda lika hänsynslöst uppträdde som angripare och äfven blefvo angripna. Till de idkeliga anfallen bidrog högst väsentligt, att ifrån de högsta regeringskretsarne ända ner i den trängaste tidningsskrubb — en tidning redigerades och trycktes i en sädan lokal på söder, hvilken na knappast skulle af sani tära skäl få begagnas till verkstad för något yrke — var den föreställningen r dande, att om blott Aftonbladsfarsten. (Hierta) kande aflägsnas och nedlägga spiran, skulle dermed äfven tidningen falla — en åsigt, som äfven Hierta sjelf länge hyste. — Men här och nu är icke lämpligt, att närmare beröra pubiicitetens histcria under Hiertas regime; likvisst bör framhållas, att den skil dring af de publicistiska skandalerna, hvilken förekommer i .Mina Samtida2 af psceudonymen Posthamus, i flera väsentliga detaljer är oriktig, enär den är påverkad af hans starkt utpräglade hat mot både Hierta och Almqvist 6). Hvarföre Hierta i sin sjelfbiografi, som trycktes 1863 7), förnekade att han stått i förtrolig vänskapsförbindelse med Almqvist den tid han tillhörde Aftonbladsredaktionen, tillåter jag mig icke att här söka utreda. Men deremot anser jag mig här böra an: föra några fakta till belyening af frågan. Vid ätskilliga tillfällen då Hierta icke vi stades i hufvudstaden fungerade Almqvist som tidningens gerant: en så maktplliggande befattning anförtros icke, och allra minst var det förhållandet med Hierta, åt någon som ej står på fullt vänskaplig fot med tidningens egare. Inom: redaktionep fanns också ingen med hvilken Hierta hellre rådgjoråe och samtalade än med Almqvist, sannolikt derföre att hans lynne var humant och äfven derföre att han aldrig, såsom fal let var med flera af de andra medarbetarne vid inträffande olikhet i åsigter, uppträdde häftigt mot Hierta. Då i det Hierta till höriga hus, der Aftonbladet redigerades och trycktes (AE 21 Stora Nygatan) en våning blef ledig erbjöds den åt Almqvist, som också på hösten 1848 tillträdde den, egentligen derföre att han skulle kunna vara Hierta närmare och destomera till biträde. Både långt förut och äfven efter nyssnämnda tid, intill sommaren 1851, sammanträffade jag ofta med Hierta hos Almqvist, och allt an: tydde att mellan dem rådde ett serdeles vänskapligt förhållande. Dä vid två serskilda tillfällen attackerna mot Hierta voro så hänsynslösa att han tröttnade vid det mödos samma redaktörskallet, erbjöd han Almqvist att öfvertaga tidningen och vid begge tillfällena var uppgörelsen: så nära, att både pris ech vilkor voro: bestämda....Den delat köpeskillingen som kontant vid afslutandet borde erläggas hade expeditionssekter Lorich förbundit sig lemna; men då köpet skulle afslutas hade Hierta hunnit glömma obehagen, och med detsamma uppstod hos honom den föreställningen med ökad kraft att endast han kunde redigera Aftonbladet.