STOCKHOLM den 10 Mars. Den partiella ministerkris, som inträdt tll följd af voteringen i Första kammaren gistlidne lördag, har naturligtvis i går och i dag utgjort det allmänna samtalsämnet och gifvit anledning till en mängd rykten och kombinationer. Ännu vid middagstiden i dag hade emellertid hb. exc. frib. Ad lercreutz icke officielt ingifvit sin afskedsansökning. Inom parlamentariska kretsar har man med anspråk på tillförlitlighet bört berät tas, att äfven krigsministern generalmajor Weidenbjelm nu skulle vilja afträda i säll skap med friherre Adlercreutz. Vi kunna knappt föreställa oss, att detta rykte har någon grund. Det skulle i sanning vara någonting mer än komiskt, om hr Weidenbjelm, efter att först ha blifvit accepterad af den nu varande konseljens ledamöter såsom varande i allt hufvudsakligt ense med sin företrädare i afseende på uppfattningen af försvarsfrågan och efter att sedermera ha gjort sig urder ett par år parla mentariskt möjlig och tolererad genom att med hvarjehanda allmänna talesätt smeka Andra kammarens majoritet, nu skulle begagna förevändningen af voteringen i en sak, i fråga om hvilken han alls icke ut: talat sig och som för honom åtminstone ur ingen synpunkt kunde betraktas som en kabinettsfråga, för att helt enkelt gå bort och dermed undandraga sig realiserandet af de sväfvande och mängtydiga löften han gifvit. i Om de öfriga rykten som cirkulerat i af seende på förflyttnivgar inom konseljen och utnämningen af ett nytt konsultativt siaisräd anse vi föga lämpligt att nu orda.