Aftonbladet – 10 mars 1874, sida 3

vet förhållandet vara bos herulerna — endast höfdingarne egde dessa försvarsvapen. Vid Thortbjerg bar man funnit en bronshjelm af romerskt arbete och en annan hjelm at silfver, inlagd med guld. Denne bar framför ansigtet ett slags delvis öppen mask, hvilken framti!l torde ha varit tillsluten n.cd något slags visir. Brynjor af fina, i hvarandra gripande riagar äro äfven anträffade. En sådan brynja var på bröstet prydd med tvenne runda, präktiga plåtar af brons och förgyldt silf ver, hvilka ursprungligen äro af romerskt arbete, men sedermera blitvit förändrade i barbarisk smak. Dessa plåtar baskrefvos af dr Montelius utförligt, hvarvid anmärktes svärigheten att med framgång skilja mellan romerskt och barbariskt, utländskt oeh nordiskt arbete. Härvid äro runorna icke afgörande, ty de kunna sedermera af annan person vara ditsatta. Att mycketaf fornsakerna i allmänbet dock blifvit tillverkadt i Norden; finner man af dona mängd verktyg och ofallbordade saker, som hranträffats, Biand verktyg, af hvilka en del förekom redan under bronsäldern, kunna nämnas städ, tänger, släggor, bammare, yxor, borrar, sylar, mejslar, knifvar, byflar och filar mm. Mm. Nägra boningar från den äldre jernåldern äro icke kända, men man torde kunna taga för gifvet, att de voro simpla trähus, kan ske liknande des. k. ryggässtugorna. Möbler äro ej heller bekanta. Skedar och dryc keshorn uppträda nu för första gången. De första vero af trä eller stundom af silfver. Af bornen har man i allmänhet qvar blott beslagen för mynningen och saetsenv, mera sällan lemningar af sjeltva hornet. Med den döde följde ofta dryckeshornet i grafven; ej sällan träffas två horn i samma graf, ehuru blott ett lik der blifvit nedlagdt. I Daomark och Norge har man fanuit dryckes kärl af glas i form af horn. De dyrbaraste horn frän den äldre jernldern, som någonsin anträffats i Norden, voro de två stora, tillsammans 440 kod vägande guldhorn. som — det ena år 1639 och det andra år 1734 — hittades på nästan samma ställe vid Gallehus i Jylland, men som är 1802 bortstulos ar konstkammaren i Kjöbenhavn af en guldsmedsgesäll och nedsmältes. Föga bätade det, att tjufven blet upptäckt och straffad; hornen voro i alla händelser borta. Lyck ligtvis uonos kmoggranna ritningar af dem i bebåll, och med ledning häraf lät kovung Fredrix VII förfärdiga tvenne afbildningar af dem i förgyldt silfver. Ett gipsaftryck af det ena förevisades af föreläsaren. De hade varit prydda med upphöjda figurer i barbarisk stil, t. ex. ryttare, bågskyttar m. m., och det ena af dem hade kring öfre kanten en runinskrift, som antyder att bäda blifvit förfärdigade af samma person. Denna yuninosekrift är märkvärdig, emedan i densamma treane ord börja med samma bokstaf. Bland fornsaker från denna tidsålder fin ner man ofta kärl af glas, brons, bränd lera m. m. De sisträmnda äro bättre arbetade än under bronsålderns, dock aldrig glaserade. Glaskärlen synas hafva varit mycket dyrbara och ej sällan finner man glasbitar insatta i lerkärl. Bland bronskärl märkas skopor med silar af gamma sleg som de, hvilka i Pompeji användes att rena vinvet vid dese upptagande ur det större kärl, hvari det förvarades. Kanske antyder dessa kärls förekomst i norden, att vinets bruk ver kändt här redan under den äldre jernåldern. : I grafvarne finner man derjemte spelbric kor och tärniogar. De förra äro af flere. handa material. Tärnirgarna äro antingen kubiska eller utdragna i lärgden samt tecknade på de olika sidorna med nummer från ett till sex. I en mosse i Durmark har man träffat siörre stycken af med rutor försedda epelbräden. Inhemskt mynt fanns icke under denna tid. men deremot sådant af romerskt urspruog. Vägsköjar, alldeles liknande de hos romarne brukliga, äro anträffade och antyda, att guld och silfver begagnades som Betal nivgsmedel efter vigt. Att döma at den i aorden funna rikliga mängden utländska föremäl bör handeln under denna tid hafva varit ganska betydlig. Hästen begagnades till ridt, och man finner lemningar af betsel, sporrar m. m. I Day: mark har man bland fynd från den äldre jerzåldern träffat hjul och andra lemningar af ökdon, I Nydams mosse hafva, såsom redan blifvit nämndt, fartyg blifvit anträffade, ett af ek och ett af furn, begge byggda på klink. I båda fartygen hade en mängd saker nedlagte, innan de sänktes genom stora hä!s huggande under vattengängen. År 1859 faun man ett stycke af en ära och 1862 ätersteder deraf. Följande året i Auznsti anträffades ekbäten, hvilken var sönderfallen emedan de jernnaglar, som hällit plankorna tillhopa, rostat sönder. De olika delarne upptogos med största försigtighet och bäten restaurerades. Detta var dock icke follständigt afslutadt, då tyskarne företog, sitt inkräktningsatög mot danska hertig: dömena och i Flensburg annekterade: detta dyrbara och för de forntida förhållandena i Norden sä upplysande fynd. Huru de värda detsamma, hade föreläsaren sig ej bekant. Båten utgjordes af fem plankor på hvardera sidan och at en 48 fot läng bottenplanka, som bestod af ett enda stycke och med trä naglar var fästad vid sidorna. Springorna voro tätade med ylletyg och beck Båten var öppen, spetsig i bäda ändar, afsedd endast för rodd och saknade mast. Den var smidig och vacker till sin form, 80 fot lång, 11 fot bred midskepps, med höga stäfvar, föreedd med lösa äårtullar och med 14 par åror, hvilka voro 11!2 fot länga, Dess utseende påminner mycket om Ta citi beskrifning på svionernas skepp. Styret var smalt ock fästadt på bögra sidan; detta var vanligt i forntiden, hvarför denna sida af fartyget också kallats styrbord. Den 27 Oktober 1863 antraffades ett ännu större, af forn bygdt fartyg i närvaro af konung Fredrik VIL Äfven detta var sönderfallet, men upptogs och-ladespå land att torka. Snart var dock Fredrik VII död och tyskarne herrar i Slesvig, hvilket ledde till datta fartvoea förastärine Battennlankan VEU Kv os SERARESEEERERL NU SDR BERVe Hjelmar äro ganska sällsynta, och orsa ken härtill torde vara, att — såsom man MaA Xr I ———— kn Jc OR CR -— Jb R Jr nt MA mt: Oy a vh HH RÖR tr ÄR ov DR re DD Cr AV DD HM DR Dä OM