Aftonbladet – 9 mars 1874, sida 3

blef ensam och utan stöd i verlden, kastade hon sig in i det berusande lif, som har så mänga rosor vid brädden afafgrunden. För det närvarande höll bon ett hemligt spelhus för eliten af hufvudstadens rikaste rumlare. hvilka hon tjusade lika mycket genom sin skönhet som genom sin qvickhet, och hvil kas dyrbara presenter hon mottog såsom en berättigad tribut åt en qvinna, den der hade både djerthet och finhet tillräckligt, för at! trotsande lagen fullkomligt dölja spåren af sin nesliga födkrok. Det var med denna qvinna, som hin duen nu, för att gifva Inga rådrum att se sig om i denna för henne så främmande verld, med verldsmannens hela elegans vex. lade några skämtsamma repliker, medan Melcher Winke, halft berusad och under sto jande munterhet parerade den ena stora summan efter den andra med sina spelbordskamrater. Från månskenskabinettew hade den förskrämda spejerskan, hvilken under låtsad slummer hvilade på en soffa, fri ut sigt till spelborden. Hennes hjerta bultade sä häftigt, att hon knappt förmädde andas, Inom sig sjelf fördömde hon den nyfikenhet och den svartsjaka. som kastat henne in i leta äfventyr, om hvars utgång kon nu var fullkomligt oviss. Hon satte dock sitt hopp ill Arthur Biums så ofta bepröfvade rädighet, litande på hans försäkran att han skulle föra henne bort från detta lastens förgyllda näste lika okänd som hon dit inkommit. Def så kellade mån-kepskabinettet: var att så egendomligt rum att det väl torde förtjena en närmare beskrifning. Det hela bildade en berså af spalierade, lels naturliga och dels konstgjorda gröna växter och wiommor, hvilka böjde sig samnan i en halfrund mot taket, artistiskt måladt iksom ett ofvan bersän gväfvande himla val! med skyar, genom hvilka ex klottförnig lampa, liknande fullmånen, kastade en nagisk dager ned på de helfceirkelformade sröna divanerna under löfverket, Dessa livaner voro ända till illusion liknande matorliga grässoffor, Det enda fönstyet