Aftonbladet – 9 mars 1874, sida 2

å att delar ai Rhenprovinsen eller at belglen lifvit franska, och att representanterne för dessa not sin vilja annekterade länder talade på ett ådant sätt i franska nationalförsamlingen i Paig — vi behöfva blott taga ett tidningsreferat m ett eller annat möte i Versailles i handen ör att bli öfvertygade. att antingen skulle maoriteten eller presidenten Buffet göra den fria ttranderätten illusorisk, och det skulle kosta olisen i Paris stort omak att beskydda de talare. om tilläte sig så fria yttranden i förlitande på olkets rättskänsla. emot oparlamentariska obehagligheter på gatorna eller i hotellerna i Paris. Yttring af misshag från centern.) De ärade ierrar der i bakgrunden, som tyckas hysa större örtroende till Pariserpublikens rättskänsla, yttra ecken till tvifvel eller misshag; men j ber Er komma ihåg huru pressen i Paris uttalat sig om nord på tyskar, och huru fransk juridisk praxis jar framställt dråp på tyskar nästan som en lof ig sak. I sen alltså, mine herrar, att Edra nissbagsyttringar äro oberättigade. (Bifall från ranstern.) Jag går nu att underkasta några af le deputerades från Elsass yttranden en närmare ritik. Herrar deputerade från Elsass belaga sig öfver att vi på dessa tre år ej hafva rjort dem så lycklige, som de väl icke hafva va. it under den franska regeringen, men i alla fall ille vara och som vi också af hjertat önska att le måtte blifva. (Munterhet.) i önska dem let. men detta var dock ej egentliga ändamålet aed annexionen. Vi hafva aldrig väntat, att lesse herrar genast skulle bli entusiastiske anplängare af tyska inrättningar eller med barnslig illit sluta sig till oss; vi hafva aldrig väntat ss annat än att en hård kamp förestode, innan let lyckats oss att vinna elsassarnes kärlek och ympati, som vi längta efter men hittills ej ega. Men tiden dertill är ännu alltför kort. Elsass rar i 200 år tillhört Frankrike, och vanan utjfvar ju stor makt öfver menniskorna; när desse rerrar i 200 år tillhört Tyskland, vill jag anbefalla dem att kasta en jemförande blick tillbaka ,ch jag vågar hoppas, att de då skola medge, tt de på det hela taget hafva fört ett behaglizare lif i förening med oss än förut med Frankrike. Jag tror också, att de då skola hysa lika varm hängifvenhet för sin ursprungliga natioialitet som den de nu på förträfflig tyska utala för Frankrike. Det har gladt mig att höra. utt utbildningen i tysk vältalighet i Elsass ej står så lågt, som man efter det första stammande försöket skulle ha trott. Det belägringstillstånd, som ni klagar öfver, ir icke infördt hos oss, men vi funno det före ,ss och mildrade det genom att ställa det unler en allvarlig civiladministration. För mig .kulle det vara beqvämast, om jag kunde svara: len kommenderande generalen tål ingen motsäselse, han upprätthåller sjelfständigt belägrings illståndet såsom det skedde 1870 och 1871 i några tyska provinser af general Vogel v. Falenstein, hvarför inrikesministern icke iklädde ig något ansvar. På samma sätt kunde jag försöka undandraga mig ansvar. Det är blott för .tt kunna stå till ansvar för våra regeringshandlingar, som vi valt den nu bestående förvaltvingsformen. Fransmännen bar för öfrigt vida större erfarenhet än vi att upprätthålla ett be ägringstillstånd. För närvarande hållas ännu 28 franska departement i belägringstillstånd och land dem de folkrikaste; detta är verkligen det reqvämaste sättet att regera på. Och likväl är let lättare att regera verkliga fransmän än Blsass-Lothringar. Ja tviflar ej. att herrarne .,m de åter blefve fransmän, strax åter skulle zomma under fullständigt -belägringstillstånd stt belägringstillstånd som upprätthålles med vida mindre skonsamhet än hos oss och med en vehaglig utsigt till Lambessa och Nya Caledo jen. (Munterhet.) Jag sjelf skall icke tillåta vig någon dom; jag har måst rätta mig efter nina tjenstemäns rapporter, och dessa äro alla -nse om, att belägriugstillståndet är en nödvänighet. Befolkningen har visserligen genom den ranska regeringens långvariga förtryck blifvit san vid lugn Iydnad. men blott för så vidt lazen med dess bestraffningsmakt framtvingar en sådan Tal, sådana som här blifvit hållna af le elsassiske deputerade. har hittills ingen hål it i Elsass; såsom jag nu lärt känna dem, har let först blifvit mig riktigt klart, att jag utan !en hittills varande fullmakten (diktatur)ickekunsat åtaga mig ansvaret för förvaltningen. Herarne hafva sjelf upphäft hvart tvifvel i detta hänseende. Jag vill dock bedja er att till en tel mildra er bitterhet. Ty det kan icke göra något godt inttyck på oss, om man angriper lt hvad vi göra. och om man icke lemnar adninistrationen det minsta erkännande. icke ens let att hafva nedsatt skatterna. (Rörelse och protester inom centern.) Jag vill derjemte bedja rerrarne från Elsass att få erinra, hur annexioaen åstadkoms. Vi ha icke annekterat er för att söra er lyckliga, vi ha velat upprätta ett bålverk sot de infall, som det passionerade ock krigiska franska folket nu i två århundraden företagit och vid hvilka Tyskland på grund af dess läge allid måste mottaga första stöten. På grund af lessa krig ha vi måst afbryta den vid Weissen burg framskjutande spetsen, som borrar sig djupt n i vårt kört; och just i denna del af den elassiska spetsen lefver en del af den forna franka befolkningen, som i krigslust och hat till tyskarne icke ctår efter för de andra fransmän en. Äro de herrar, som sitta här, alldeles oskyldiga i de eviga franska krig, som slutligen hafva fört till Elsass skiljande från Frankrike? I hafven gifvit fransmännen de bästa soldater dertill och i hvarje fall de bästa underofficerarne Under elsassarnes deltagande i franska krigen nafva vi som motståndare lärt känna och hög-kta edra svärd; om Gud vill, skola vi i framtiden se er och edra barn i samma led som vi! Om elsassarne hade velat protestera, borde det ha skett vid krigets utbrott och vid många andra tillfällen. Men efter att sjelfva ha i er mån biIragit till kriget och de lidelser, som kommo öfver landet, ka ni ieke besvära er, då en hvar fer bär sin ändel af det skamlösa anfallskrig, ,vilket fördes emot oss. Kan någan aferslå si, för sitt bröst och äga. att han då gjort sin skyllighet? (Lifligt bifall.) BismarecK uppdrog aerefter en karakteristik af örhållandet mellan de elsass-lothringske deputecadeå förslag af den 18 Februari (om folkomröstningen) och det nuvarande, hvilka han betecknade som två olika sidor af samma sak. Riksxanslern uppläste åtskilliga artiklar ur franska idningar för att ey hur elsassarne uppfattade sin ställning och a riksdegon om den ge aom att sluta sig till Guerbers förslag ville uppvuntra de elsassiska deputerade till att fortsätta ina fiendtliga agitationer, eller om den genom itt förkasta det ville gifva regeringen -ett fullt ,eb fast förtroendevotums. : . Windthorst (Meppen). Jag är ioke ense med rikskanslern. men rösta för förslagets remit erande. tll att utskott. Häri ligger dock icke iågot tillkännagifvande vare sig af misstroende aller förtroende, Jag betraktar det som absolut ordradt af omständigheterna att upphäfva 2 10. enligt hvilken det endast tillkommer öfverpresienten att bestämma, om det föreligger någon ara och hvilka åtgärder som böra vidtagas. Öfverpresidentens maktfyllkomlighet enligt den i fråga yarande påragråfen öfverskrider alla -ränser, och till och med belägringstillståndet i Frankrike gifver icke högste befälhafvaren en sådan rätt. Det är den renaste absolutism iden ulra värsta form. Det förslag, s e elsassi ske deputerade framställde dei 18 förliden måsad, måste jag rösta emöt, men just från den ståndpunkt, som jag då intog, är jag i dag i stånd att gå in på det nya förslaget och vill icke bidraga att förlänga en så öfverflädig. a lig diktatur. Elsass Lothringena auuextON skall na skett af millvära skål; men just derför före komrmer det ilig som om man borde upphiuss allt för att vinna befolkningens svmnat! arv.