Aftonbladet – 9 mars 1874, sida 2

smitta. Det förefaller oss nemligen otro ligt att läkarekonsten och erfarenheten ick skulle hafva något ord att i detta fall ut tala, och det ligger en bestämd väåda i et längre uppskof med detta ords utsägande. ESA Tyska riksdagens tisdagsmöte erbjör åter något af ovanligt intresse i den fort satta förhandlingen om Elsass-Lothringen: närvarande ställning. Tilloppet till ähörare platserna var större än någonsin förat, och stora afdelningar polismanskap måste skingr: de menniskomassor, som samlat sig utanför parlamentshuset. För öfrigt aflopp mötet jewförelsevis lugnt emot mötet den 18 Fe bruari, då de deputerade från Elsass-Lothrin gen första gången uppträdde och då Teutschs motion om folkomröstningen fick ett så be klagligt slut. I ett af de sista mötena had: de deputerade Guerber, Winaterer m. fl. in lemnat ett förslag att upphäfva de bestämmelser i Il.gen af den 30 December 1871 bvari förvaiiningen och styreisen af de forna franska provinserna ordnades på ett från den vanliga administrationen afvikande sät:. i det öfverpresidenten fick samma myndig het, som militäranktoriteter hafva under et: belägringstillstånd. Viåterge här det hufvudsakliga innehållet af elsassarnes mo tivering af sitt förslag samt den diskussion, som knöt sig dertill. Guerber (domherre i Hagenau i Nedre Elsass): Jag föreslår. att artikeln 10 i lagen af den 30 December 1871 upphäfves och med honom den diktatur, som deri innehålles. Men innan jag går närmare till saken, vill jag liksom Schillers Maria Stuart före samtalet med Elisabeth anrop. Gud allsmäktig, att han borttager udden från mitt tal, så att ingen må känna sig sårad deraf (bravo!), och vv sätter min lit till eder opartiskhet, att I med lugn åhören de besvär, jag har att anföra. Genom nämnda artikel har öfverpresidenten i Elsass fått en makt, som ingen konunr i Europa besitter, ty han är berättigad att vidtaga hvilka åtgärder han sjelf behagar och anser nödvändiga för den offentliga ordningens vid makthållande. Artikeln innehåller väsentligen tvenne bestämmelser. Den första af dem tiller känner öfverpresidenten oinskränkt diktatur. En antydan göres om en fransk lag som utkom under Ludvig Filip och som var riktad motrevo lutionen; denna lag bestämde, att nationalför samlingen skulle vara berättigad att förklara lan det i belägringstilllstånd, då någon fara hotade. Men nu har man lagt samma makt i en endr mans händer, och denne man är en öfverpresident, som ensam skall afgöra, när någon fars finnes eller icke finnes för handen och som der till innehar denna makt ej för en kort, begrän sad tid utan för beständigt. En sådan jätte kan naturligt ej låta bli att slå omkring sig med armarne, blott för att visa att han är en jätte (munterhet). Mine herrar! Kan en diktator d ej misstaga sig? Kan han ej se en fara, der in gen finnes? Kan han ej af politiken föras bakon ljuset? Öfverpresidenten kan döma till fängels: iandsförvisning och död, ty hvad han beslutit kan han genomföra med vapenmakt. FEttsådant tillstånd måste verka korrumperande på folket Och när öfverpresidenten tagit miste behöfver ban blott bikta sina synder för rikskansleren och denne sänder honom då per telegraf fullstän dig och fullgiltig absolution (munterhet). J-g skall ej lemna en utförlig framstäilning af dik t.turens hittillsvarande tillämpning, men jag vil: ändå nämna exempel på, huru en man kan missbruka sin makt, utan att vilja det. Den per sonliga friheten och församlingsfriheten, som vi anse som något förträffligt i Tyskland, hafvr blifvit undertryckte lika väl som pressen. Vi hoppades att man skulle skänka oss dessa friheter som morgongåfva vid annexionen. Ja, det trodde generalvikarien Rapp också i sin barnliga oskuld, och likväl har han blifvit utvisad u: landet (munterhet). Han begick två svåra för brytelser. Först stiftade han en liten för ening och sedan betalte han några penniny böter för katolska föräldrar, som ej vilv låta sina barn gå i protestantiska skolor Jag tror det var 140 francs. Öfverpresidente: ville ej tillåta föräldrarne att med egna mede anställa en katolsk skollärare, och Rapp förkla rades för upprorsmakare och måste flykta till Belfort. Under de tre år diktaturen funnit till, har man landsförvist 50.000 upproriske. så som man kallar dem, utom 2500 som utvandra frivilligt. De elsassare som uppehöllo sig j Frankrike och röstat för denna nation, fingo sedan förbud att återvända hem, så att man det hela har landsförvist 434 000 elsassare. Mar har ej vunnit något härmed; I kännen folket: närvarande stämning. Mot pressen har mar handlat lika omildt. En redaktör stäldes inför krigsrätt; med hela sin familj måste han res: till Danzig för att dömas der, sedan skickade: han till Mählhausen, och så frikände man ho nom. En annan hotade man med stegel och hjul. (Motsägelser.) Jag trodde, att man kunde tala symboliskt här. (Munterhet.) Mannen skö sig för pannan i förtviflan i Strassburgs fän gelse, men man sköt illa och undgick döden Ett blad konfiskerades, derför att det talade ou religion, Hr öfverpresidentens oförgripliga me ning var den, att religion i våra dagar äfver är politik. och om politik få bladen ej lof ati skrifva. De talrika regeringsvänliga blader jkuntia deremot göra hvad de vilja och stundon har det förefallit ungefär som det vore i Strass burg en orgelnist som spelade orgel och alla bladen började. genast att spela samma melodi (Munterket.) Dessa blad kastade oss-den ge menaste smuts i snsigtet, Alla riksdagskandi daterna blefvo tilltvålade och förolämpade och vi hade intet medel att hindra det. Ja, mine herrar, I viljen bannlysa den fransktsinnade onde anden. men I hafven funnit ett rakt mot Å satt resultat. Ty sympatierna för Frankrike äro nu långt större än för tre år sedap. Vi älsk: friheten och hata träldom, och derför att vi be handlag som trälar i andligt afseende, just der för hata vi nuvarande förvaltning och styrelse IDå Maria Stuart förgäfves sökt att med mild Tord beveka drottning Elisabeth, förlorade ho Jtålamodet. I hafven hört mig i dag och jar Ålöfvar nig något godt deraf. I veten hvilke, julgåfva I bofden gifva osa. Vi begära ingen Tting bestämdt, utom allenast ett tjockt streck öfver artikeln 10; det är det enda, vi önska.1 (Lifligt bifall från elsassarne och centern.) Förbundskommissarien Herzog talade til försvar för i fråga varande artikel, särskild derföre att ropet om hämnd ständigt hörde från Frankrike. Efter honom uppträdd Winterer, prest i Mählhausen och yttrad: ungefär följande: . Under de sistförflutna tre åren haringentins . likt rebellion visat gig i Elsags, Att detvaros smärtsamt att slitas från Frankrike, förnesa vi ej men att denna känsla stegrats och ännu alltjemt stegras, dertill är diktaturen skuld. De första djupa sår, hon gaf oss, var det oerhörd: stränga förfarande. som iakttogs vid värneplig tens införande. Man förestälde sig, att stränghet skulle föra till målet; men huru har det vä ått? Af 30.000 värnepligtige instälde sig en däst 7000; resten föredrog att gifva big uti vid: verlden att söka sig bröd. Betänken hura mång: I sorger och lidanden hafva ej derigenom drabbat . 3 fåmi De, som hade bestämdt si; I för att gå till fakrike fingo ej återvända hem Man tvang embetsmän att afgål bonom att på tvinga dem en politisk ed, man förvisade de P I franska språket från domstolarne och från sko, Ilorna; endast undantagsvis tilläts det i de högre llärnanstalterna Ett sådant våld mot skolan är