Aftonbladet – 9 mars 1874, sida 2

hvilka man under lugnare tider skulle bly: gas, vakna åter till lif, och snart är en allmän panique i full gång, under hvilken man ej vet hvad man vågar. företaga eller uraktläta. Man törs knapt iulåta sig iden nödvändigaste samfärdsel med andra men niskor af fruktan för smitta; hvarenda äkaredroska betraktas med misstroende, ty den kan ju hafva forslat en koppsjuk; till och med om sjukhusen cirkulera de mest hårresande berättelser; och sjelfva diger döden uppbesvärjes ur sin mer än femhun draåriga graf. Att myndigheterna under sådana förhållanden bibehålla en envis tyst nad — med undantag af de nakna, men visserligen ändå ganska talande siffrorna öfver insjuknade, tillfrisknade, och döda — är hardt när oförlåtligt, helst man vet at: ingenting är gynnsammare för utbredande: af en epidemi än en allmänt rådande upp skrämd sinnesstämning. Icke blott i för: sigtighetens och pligtens, utan än mera j menniskokärlekens namn uppmana vi dem derför att dels afgifva en fullständig be: rättelse om det verkliga tillståndet i sani tärt afseende, dels lemna råd och anvisnin sar om hvad som kan och bör iakttaga: för att i möjligaste måtto afvärja faran fö smitta. Det förefaller oss nemligen otro ligt att läkarekonsten och erfarenheten ickt skulle hafva något ord att i detta fall ut tala, och det ligger en bestämd väåda i et längre uppskof med detta ords utsägande.