Aftonbladet – 9 mars 1874, sida 2

Det allmännaste samtalsämnet inom samhällets alla kretsar är för närvarande otvifvelaktigt den ovanligt starka och svårartade sjukligheten med ena deraf härflytande död lighet, så stor, att vi sedan den första koleraepidemien 1834 lyckligtvis varit för skonade från någonting liknande. Dessa oroande förhållanden hafva nu varat i flere månader och, om äfven hufvudstaden är mest hemsökt i detta hänseende, ingå dock äfven från flere landsorter ganska bedröfliga underrättelser rörande det sanitära tilllståndet derstädes. Det har derför ej kunnat undgå att framkalla förundran — en förnndran, m ifvit sig uttryck ej blott i enskilda äfven offentligt — att inga at samtal, utan . u de myndigheter, som a. tva me oda en 1 riket eller samhället sig anv . så lång tid och under så oroväckande Ömständigheter meddelat allmänheten några råd och förhållningsreglor i syfte att, så vidt möjligt, förekomma en videre utbred ning af sjukligheten, särdeles af de epidemiska sjukdomarna kopporna och tyfus, hvilka skörda de flesta offren, Bundbetskollegium har i detta afseende ett officielt åliggande, hvilket det, om vi ej misstaga 088, vid föregående tillfällen, t. ex. vid de första koleraepidemierna, lät sig angeläget vara att fylla, men denna gång har man icke för nummit något spår af verksamhet å dess sida för att hämma de svära farsoterna. Stadens sanitära myndigheter åter, förste stadsläkaren och sundhetsnämnden, pästks hafva haft full sysselsättning med att bereda ändamålsenlig vård 8t de sjuke, så att föga tid för dem varit öfrig till att af vända sjukligheten från de ännu friska — oafsedt en uppmaning till allmän vaccinering samt anordnandet af vaceinationsbyråer, Afven af läkaresällskapet har man ansett sig hafva något att vänta, ehuru detsamma vigserligen ej har någon ilag bestämd skyldighet i detta fall, och det säges att det samma vid ett par sammankomster behandlat frågan om preventiva åtgärder för hämmande af den rådande sjukligheten, men af resultaten häraf har allmänheten icke er hällit del. Denna tystnad har, såsom sagdåt, väckt förnndran, emedan den inneburit en sviken förväntar, och forifar den längre, kan den knapt undgå att öka den redan befintliga oron genom framkallandet af dep farhögan att wan skulle stå alldeles vapen lös gent emot den hemska, härjaude fienden. Det är dock af viat att ällt göres för att skingra, i stället för att utbreda den redan befintliga allmänna oron. Det onda, stort och sorgligt nog i sig sjelft, göres lännu störge genom beställsamma rykten, hvilka, hopspunna af löttsipnet eller illviljan, i nyfikenheten och den kända petejsen vid allt fasansfullt finna en lämplig jord mån, Så skrämmer man upp sig sjelf och andra, vidskepliga fördomar och skrock, för