STOCKHOLM den 9 Mars. Den votering, som i lördags egde rum i Första kammaren, hvarigenom med 46 röster emot 43 förkastades regeringens förut af Andra kammaren såsom hvilande till grundlagsenlig behandling antagna förslag om ett tillägg till regeringsformens 80 2, ir i hög grad egnad att ädraga sig upp: närksamhet. Nämnde tilläggsförslag, som hade följande lydelse: Varder genom särskild lag, aed indelningsverkets upphäfvande, annan :rund lagd för ordnandet af krigsmakten till lands och sjös, då må ej ändring i såan lag göras utan af konungen och riks tagen samfäldt — hade, som bekant blifsit af kammaren återremitteradt, sedan flere alare påpekat nödvändigheten af att ordaiagen affattades så, att de innebure något starkare och bestämdare garantier för att en blifvande nya härordningen erhölle sam: aa grundlagliga skydd, som indelningsver cet nu har. Sedan konstitutionsutskottet med anleding af återremissen icke hade vidtagit ansan Åtgärd än att, med omförmälande at Andra kammarens beslut, uppmana Första zammaren att äfven i frågan besluta, blef förslaget nu af sistnämnde kammare förka stadt, sedan flere talare yttrat sig om erforderligheten af något bestämdare garan sier och sedan justitieministern förklarat, stt om regeringen icke finge sin fordran mm grundlagligt skydd för den blifvande aya organisationen uppfyld, så kunde hon i gerna fortsätta förarbetena till den nya aärordningen, hvilket hade till följd, att saken blefve på obestämd tid uppskju en. Denna saks behandling innebär ett nytt och märkligt vitnesbörd derom, att inom Första kammaren för närvarande i politiskt vänseende råder ett besynnerligt upplös singstillstånd, vi skulle kunna säga demo: calisation, i fall man begagnar detta ord i dess militära betydelse, dä det betecknar fullkomlig brist på reda, disciplin och sam manhållning. Den majoritet, som i detta all bestämde utgången, bestod utan tvifvel if mycket, olika elementer, nemligen dels af åtskilliga sädana, som endast med missaöje och djupt misstroende sett det exoeriment med grundskatteoch försvars frågornas sammankedjande, hvarpå riksda: gens majoritet förlidet år inlät sig, dels af medlemmar, hörande till den fraktion, som, utan att just bekymra sig så särdeles mycket om sjelfva det nämnda experimentet, med stor ifver omfatta hvarje tillfälle att bereda regeringen något obehag eller någon svårighet, som kan framkalla ministerkris. Närmaste följden af voteringen lärer ha blifvit den, att h. exc. justitiestatsministern i lördags begärt företräde hos konungen ch anhållit att få ingifva sin afskedsansökning, hvilken framställning konungen förklarat sig skola taga i närmare öfvervägande. För vår del kunna vi ej rätt fatta. hvar: före h. exc. justitiestatsministern för sin sär skilda del skulle behöft betrakta just denna sak som en kabinettsfråga, eller hvarföre icke regeringen, med den utgång som saken för ögonblicket erhållit, skulle kunna fortsätta med det experiment, som hon påtagit sig, och fuilända förarbetena för en tillämaad ny härordning. Äfven om ett fullständigt utarbetad: förslag skulle kunna för nästa riksdag framläggas och bli af densamma antaget, så kunde ett sädant antagan de endast ske under vilkor och förutsättning, att det grundlagliga stadgandet om indelningaverket blir i grundlagsenlig ordniag ändradt, hvilket i alla. händelser icke kan komma att definitivt ega rum förr än vid 1876 års riksdag. Då för en sådan grund lagsförändring fordras båda kamrarnas bi fall vid två riksdagar och sanktion af ko nungen, har man ju en temligen säker garanti för att ett sädant ordnande af försvarsväsendet, som icke innebär några ga rantier för sitt bestånd, ej kan i en tvär vändnng genomdritvas och bli gällande. Måhända bar dock friherre Adlercreutz funnit ställningen inom riksdagen så besyn nerlig och specielt förhållandet inom Första kammaren så olidligt, att han gerna velat begagrza denna votering såsom ett skäl, för att få träda ut ur regeringen. Det förefaller oss som borde det, med anledniog af situationen i allmänhet, vara högsta vederbörande angeläget att under hand tillhälla dem, hvilka vilja gälla som ledare för den parlamentariska oppositionen, att uppgöra en lista på personer, som denna opposition vill se vid styret och som verkligen äro villiga att ingå i ett nytt kabinett. Härigenom skulle någon klarhet kunna åvägabringas i förhållandena under de konflikter och förvecklingar, som möjligen ännu förestå. onde ———————— Det allmännaste samtalsämnet inom sam