Aftonbladet – 5 mars 1874, sida 3

VV Då förstår jag inte hur det hänger ihop. snyftade barnet, då är det nägot trolleri Men ingen på jorden skall hindra mig at tala sanning, det har mamma och mormo; alltid sag: mig, och derför säjer jag nu ox igen att jar nyss såg ett mycket vacker fruniiemersporträtt i medaliungen, och de var hvarken mammas elter mitt.a E!lter derna förkiariog brast den lilla i en häftig gråt och kastade sig förtviflad til modrens bröst Mea Melcker, Melcher! lugna då i kim lens namn det arma barnev, uppmavade Inga, som blifvit blekare än vanligt och aldeles förlorat de rosor, hvilka den före gående stundens korta sällhet framlockat få hennes kinder. Antingen talar hon saw ning eler också du. Det är ju en sm sak, hvarom tvisten säller, mea inte vill derför nägoscera at er ljuga. Nej, pejl ropade Viola med Engest Peppa lilla, jag ljuger aldrig; säg så mamma och mormor att jag talade sanning!Den lilla stod der med bopknäppta hånder framför Melcher, lik en lefvande bila af börens engel; hennes själfalla ögon sökte med ångest fadrens och uttryckte on bjerte sorg så djap, som cm alla verldens synder tyrgde på heunes unga bröst. Melcher kände att han rodnade och bäfvade framför Ogkuldens ransakande blick, Plötsligen for han med handen öfver panvan, liksom för att handgripligen fånga en id6. Föngaten lyckades. Sa så, Ingna dig, min lila flicka, du är ett snällt och lydigt ban och du narrsg inte. Det är tvärtom jag, som narras litet amätt med både dig och wamma. Jag ville sälta er böda på prof hvar och en på sitt sätt; dig genom att erfara om du vore kavaktersfaet nog att stå på din rätt, till och med not div egen far, när det gällde sanningen; mamma khterigen för att ne om i hennes logna själ finses en enda liten lönppori för — för svarisjukan. k Hvad menar du, Melcher? Förklara dig tydligerel uppmabade Isga, som tyckte git