Aftonbladet – 5 mars 1874, sida 3

insvept, och de dunkla halfheter på dett område, hvilka det förmenas baprisa, öfve: går tidsiogen till dr Sehwalbzs :öredrag, n Dt hon eiterar det st der det b as, att barnen framför allt böra sö nära bekantzkap med Jesus sjelf. men ic såsom Gud eller halfgud, utan såsom ide: let af en i Gud lefvande fullkomlig menn aka, och att de skola lära känna bergspr diken, liknelserna och kärnspråken i han tal, på det de må begripa hans öde, ins hvarför han såsom sanningens vän mist slota sitt lit på korset och hvarför lärja garpe så mäktigt grepos af hans lif oc vöd, att de ännu sågo honom lefvande iblan air, då ban låg I grafven. Detta. utropar Fosterlandet, är således un de kristendom, som af Aftonbladet förordas: eu kri stendom, utan tron på uppståndelsen! ett hu ntan grandval! ett träd utan rot! en åugbå utan ld och maskin! en verkan utan orsak Hvilken skym? för tanken! Och på satoma sån; hved ringa tröst för ett förtvifladt bjerta! hva hån för en döende mensklighet! Ty är ick Kristi uppståndelse evt faktum — och till denn apets har redan Paulus drifvit saken — då ä hela kristendomen en lögn, då är hvarje mo himmelen pekande tornspira ett lögnens seger tecken, då är hvarje kors vi resa öfver vår: älskades grafvar ett grymt gyckel, bibeln eI saga, Kristos en bedragare — och icko etti Hvarje verkan måste hafva en tillräcklig är en af tankelärans ejeifklara satser. Men ä det na en tillräcklig förklaring man gifver kri stendomen. då man med förnekaade af nppstån delsen sätter lärjungarnes lättrogenhet i suille: Tidpisgon erinrar derefter om den orubb liga tillförsigt, med hvilken Jesu lirjanga vittnade om hans uppståndelse, och om hart Paulus hänvisar icke blott till in:yget a de femhundra bröder, hvilka sett den upp ståndne, utan älven tll gin egen erfaren det. Det är derför, menar bon, en svår, j ig uppgiit att förklara kristendom uppkomst och utbredning utan upperå sov, Omöjligt att för barnen förklara kri stendomen blotv med tillbjelp at idealmen piskan och lärjangarnes fantasi. Ea idealmenniska, heter det, skulla jag till ifventyrs vilja tänka mig såsom hevåfvad med förmågan att simaa som fisken och flyga som ågeln, stark som Herkules och fjerrskådande som örnen. Men af allt detta finner barnet intet hos-denna idealmenniska som till på köpet lör som andra dödliga. Och isedligt afseende — ler får barnet höra honom tala om sig såsom stt med fadren: men det är en lögn; höra hovom förutsägn sin uppståndelse: men det var ett inisstag; förkunna sin tillkommelse: det har han eldrig sagt. Sadigen yttras: Men detta på allt kött och blod ntbottade venrangel af religion är det som A. B. aner som det oundgönuliga vilkoret för att nasta ereration skall kunna uppiostras till et rätt sr bete för mensktighetens framåtskridande till ljus ch frihet I sanning et blekt och matt och ivligt ljus. der den hetrliga Paaskemorgen ole; hvarom gamle Grundtvig sjunger, ej mera reder ut sitt rosenskivmer öfver en uppvakande verld. Låt också vara, att man i deuva kymnivg hänger upp såsom bifordringsmadel ör ett sedligt rejigiöst lif, som Schwalb säver: sådara lampor som -bote, na, hus udakt. (tänk att A. B näns attrekommendera n!). snattvard, m. m. — det skall föga bjelpa: ssa nattlampor skola blott göra skuggorna så iycket bredare och hemskare Vi yrka visst ej att a barn skola införas i eologernas hårfina lärobestämningar eller för ipgoa sekels renlärighetstvistor. men hvad svena folket ännu beböfver och kräfver, det är att ira känna, tro och älska honom. nes och reformatorernas lif och alit: en korsfäste och oppstårdve Tro och iyd 103 honom är ej ett utsäde till omstörtningar. sen der man halfverar med den kristna sauninen, låter en dej gälla, en annan förgätas. der kan söker en ytlig jemnvigt mellan moisatser, er man tager grundsatser från ett håll och slut Rtser från ett annat, der inträffar hvad vår vore tänkare på ett ställe säger: man mognar Tr revolutioner och man förvånas öfver dem. Af desna kritik framgår för det första. tt Fosterlandet anser den religionsunderping år Schwalb föroerdär vara hett och bålet regativ och endast bestå utiiuläranet så den Pyprotestantiska teologiens arau ien:er mot ds inom kristenheten höfdvanns ch af do kbristoa kyrkorna antagna trosirorna. Om man uppmärksamt och utan iröom läser det af os Btergifna referatet ir hans föredrag, skall man lätt finna, att icke förhälier sig. Hau, likasom alk isionace protestanter, vill att religions nåervi vingen ska!l vara historisk, icke pgmatisk elier teoretiserande, att hon skal öra de unga bekauts med religionens he jer för att meddsia dem väckelser för det ligtisa lifvet, icke för att lära dem hvad 2 skola tro; ty religionen kan icko kommn från hon mäste uppspira inom själen elf. Med hvad han säger om Josus räm en i Gad lefvande, fallkomlig menniska n ebledes dr Schwalb icke Aryfra att sätts ny allena saliggöravde teori i stället för 7:kans, Han vill bloct att ungdomen skall ;ras förtrogen med Jesu lif och lära, så na de framstå de evangeliska urkan rna, Wan nigra kyrkliga utlärgniagar, h ban är öfvertygad om att Jesas, så penstild skall på ett at dogmatiska för ) mar oberördt sinne göra iatrycket iska en Gad, utan af en falländad menrniska.j För en hvar, som utan dogmatiska förutttoingar jäst och begruadat evangslisrna, ? det vara påtagligt, att Kristi kristen I: m hvarken är bygd på undarverk eller: ssiäror. Det evangeliom han förkanuade! r budskapet om Gade rikes wiler himmel !! abs ankomst. Detta rike, som tydligen! alle vara ett rike på jorden. ehuru bim J! lskt till sin art och skaplynne och isio slut. ! 8 1 10 a faliöndviog sträckande sis utom joralit 8 gränser, framstår i sjelfva verket såsom på brödrekärlek grandadt samfondslif ; ind menniskorna, Såsom sädant-har dosjrot i ev pytt gudsmedvetaade, is6a om ! A såsom fader och menniskan såeom son. t CV LRF TALE TREE UN DT Sr Snart Bri ta EE PENNE